Det exakta orsakssambandet fastställs inte av studien. Men sannolikt handlar det om att högre utbildade har bättre kunskap om vad som bidrar till hälsa. De tar snabbare tag i ohälsa och söker hjälp. Och har lättare att vara välinformerade och ställa krav i kontakten med sjukvården.
Ska lågutbildade därför betala mer i skatt? Få människor tycker sannolikt det. Och vänstern skulle fnysa förnärmat åt frågan. Men de har anledning att fråga sig varför.
Socialdemokraterna har länge förordat en så kallad sockerskatt. Skatt på socker, fett och annat som generellt är onyttigt brukar motiveras med att det styr efterfrågan och folks beteende. Men mycket lite tyder på att folk anpassar sig i någon relevant grad. Istället betalar de bara mer och fortsätter konsumera lika onyttigt. Påtalar man detta brukar nödargumentet komma fram. De onyttiga förtjänar ju att betala mer för att de kostar mer för samhället i form av sjukvård.
Den här typen av nationalekonomiska perspektiv på kostnader och hälsa blir snabbt inhumana. Det är osunt kollektivistiskt, eftersom det inte alls är säkert den individ som konsumerar onyttigheterna i förlängningen kostar mer pengar än någon annan.
Ett samhällssystem baserat på sådana beräkningar blir också likriktat, intolerant och smått fundamentalistiskt. Draget till sin spets så leder det till ett samhälle där vi bara lever för att hålla oss levande. Och för att producera skatteintäkter till det offentliga. Vi lever för att upprätthålla det offentliga systemet, istället för att det offentliga systemet finns för att vi ska kunna leva, och vara mänskliga med vår fria vilja och allt vad det innebär.
Vad mer ska straffbeskattas? Det mesta som är njutbart såklart. Idrott är också farligt, man kan ju sträcka sig eller bryta benet. Att sitta still är ännu farligare. Det kommer att kosta. Läsning blir dyrt. Om man inte gör det under en promenad. Men fotriktiga skor. På plan mark. I lagom och säkert tempo.
Och så var det det där med utbildningen. Att utbilda sig är något de allra flesta kan göra i Sverige.
Ur ett borgerligt perspektiv kan man gärna ta bort straffbeskattningen på högre utbildning, i form av höga marginalskatter. Men det finns ingen anledning att straffbeskatta de som inte utbildar sig.
Och man får anta att Socialdemokraterna inte vill vända på den progressiva skatteskalan och lägga den högsta skatten på de lågutbildade.
Det hela visar att både högern och vänstern borde hålla sig borta från skatt på beteenden som kan generera sjukvårdskostnader.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.