Det är en känd värld som möter mig när jag kommer hem till riksdagens talman Andreas Norlén i Norrköping. Över gatan i villaområdet går familjens katt i maklig takt. I Expressen har jag läst att den heter Bessie. Enligt Dagens Industri blir katten jättesur när fågelholken inte fungerar som drive-in-restaurang.
I trädgården hälsas jag välkommen av Andreas Norléns fru och son. I såväl morgon- som kvällstidningar har det gått att läsa hur paret Norlén träffades. Vem som gav sonen lekstugan i trädgården – och vem som satte ihop den – gick det nyligen att höra i P4 Östergötland.
När jag sitter i soffan i familjens vardagsrum serveras jag hembakade bullar – de som Andreas Norlén inte hittade när SVT intervjuade honom tidigare i år. Bullarna är små och saftiga. Och det finns en hemlig ingrediens.
Den utdragna regeringsbildningsprocessen gjorde Andreas Norlén till en rikskändis i sin roll som talman. Plötsligt blev allt kring honom spännande för allmänheten. På rekordtid gick han från att vara närmast okänd för befolkningen i stort till att beskrivas som folkkär. En annars svårflörtad kulturredaktör med Norrköpingsrötter beskrev i en av kvällstidningsdrakarna ett land som drabbats av talmansfeber. Vad var det som hände? När blev utövandet av torr konstitutionell rätt grunden för kändisskap?
Kanske är svaret att vi lever i talmannens tid. När politiken inte fungerar som förr, när regeringsbildningen inte går framåt som ett strömlinjeformat snabbtåg, upprätthåller talmannen stabiliteten.
I Storbritannien ser vi ett liknande uppsving för ämbetet som i Sverige. TT beskrev tidigare i år hur det brittiska underhusets talman John Bercow från Buckingham har fått rena kultstatusen under brexitprocessen. När hela parlamentet stormar är det talmannen som manar till ordning.
I vardagsrummet hemma hos Andreas Norlén prövar jag tanken på honom – lever vi i talmannens tid?
Att talmansrollen har fått mycket uppmärksamhet i Sverige och Storbritannien instämmer han i och tillägger att talmannen i Venezuela under året fått en mycket central roll i landets politik. Sedan kastar han sig in i de konstitutionella förutsättningarna i de olika länderna:
– Jag höll för en tid sedan ett föredrag på universitetet i Cambridge om talmansrollen i Storbritannien och Sverige. Nobelpristagaren Sir Gregory Winter, rektor för Trinity College, bjöd in mig efter att vi träffats på Nobelmiddagen. Då lyfte jag fram att jag tror att den svenska talmannens ansvar för regeringsbildningen nog är unikt. En annan skillnad är att den brittiska talmannen har större utrymme för tolkning av lagar och praxis än den svenska.
Att Andreas Norlén har ett förflutet som doktor i juridik från Linköpings universitet märks – han fördjupar sig gärna och länge i juridiska frågor, särskilt om de har kopplingar till demokratins funktion. När talmannen berättar om hur riksdagen uppmärksammar demokratins genombrott i Sverige sticker tiden iväg. När Norlén ser att jag sneglar på klockan säger han att det inte är några problem att förlänga intervjun. Sedan fortsätter han engagerat att berätta om att det i år är 100 år sedan allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män för första gången tillämpades i kommunalvalen.
Andreas Norléns intresse för konstitutionella frågor lär även ha stimulerats under åren i riksdagen, där han under förra mandatperioden satt som ordförande för konstitutionsutskottet. Ett utskott som Andreas Norlén och den vice ordföranden Björn von Sydow (S) anses ha höjt från ett partipolitiskt forum till en konstitutionell granskare.
Men tillbaka till frågan – lever vi i talmannens tid? Norlén väger nu orden.
– Jag ska vara försiktig. Det bör vara upp till andra att bedöma. Men det är klart att det finns ett värde i en roll som är partipolitisk neutral i en tid med hårda partipolitiska konflikter.
– Jag har insett att vi i Sverige har gått längre än andra länder i att göra talmansämbetet politisk neutralt. Det tror jag är en styrka i vårt system. Här kan det vara hela riksdagens talman.
– Vi måste sedan komma ihåg att det är riksdagen som fattar alla beslut. Makten ligger i kammaren. Talmannens roll ska inte överbetonas. Jag vill inte förhäva mig.
Att Andreas Norlén förhäver sig är knappast troligt. Även utanför talmansrollen verkar han behålla fötterna på jorden.
Den tidigare nämnda kulturredaktören i Expressen – som är Anna Hellgren med ett förflutet på Norrköpings Tidningar – fångade det här draget hos Norlén i sin text (6/2) om talmansfeber under regeringsbildningen: ”Den sortens eviga studentpojkar som fortfarande i medelåldern är lite för förtjusta i formalia, stadgar och ritualer har aldrig riktigt varit min grej. Men det var före jul. För i julas berättade min mor att talmannen brukar handla i matbutiken där hon jobbar. Den ligger i klassiskt Riksbyggenland: höghus på ena sidan vägen, villor på den andra och i mitten ett centrum vars glansdagar definitivt är över. En sorts periferi ingen längre drömmer om. Talmannen är (såklart) trevlig mot både kunder som personal, och han brukar därtill fika i affären. Det är en bild att bära med sig till evigheten; mitt under brinnande regeringsförhandlingar kopplar mannen med landets högsta valbara ämbete av i sin lokala matbutik.”
När jag frågar Norlén om det här omdömet konstaterar han obekymrat att han och sonen brukar äta glass där. Sedan berättar han vad mer för vardagsutflykter han gör med sonen.
Ska vi förstå talman Andreas Norléns popularitet tror jag också vi måste se hans koppling till vardagen utanför politiken. Hans närmast överdrivna omsorg för att det ska finnas något gott till kaffet kan vara ett utryck för det. Ett annat är hur aktivt han vårdar sina lokala kopplingar i Östergötland.
Varje år återvänder Norlén till Linköpings universitet och den avdelning där han en gång jobbade för att hålla en föreläsning om regering och riksdag. Under sin tid som riksdagsledamot hade han också ambitionen att minst en gång om året besöka Östergötlands alla kommuner. När jag frågar honom varför svarar han:
– Som riksdagsledamot tror jag att det är viktigt att ha kontakten med väljarna. Det man gör på Helgeandsholmen i Stockholm är viktigt, men bara en del. När jag var riksdagsledamot ville jag hela tiden ha fingrarna på Östergötlands puls.
– I det större perspektivet är all mänsklig verksamhet bygd på mänskliga relationer, som är viktiga att vårda.
Nu är kaffet slut och bullen uppätet. Hemligheten för att få bullen saftig och god är att blanda kanel och äppelmos, berättar Norlén.
Allt är inte politik, och det är gott.