Är nätverk den nya tidens maktbas?

Kungakrona i förgylld mässing efter Erik den Helige.

Kungakrona i förgylld mässing efter Erik den Helige.

Foto: Bertil Ericson / TT

Ledarkrönika2017-09-22 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

I Östergötland och Mälardalen finns det massor med gravhögar från 900- och 1 000-talet. Men i Västergötland finns det knappt några. Varför, undrade arkeologerna. Och hur kunde Västergötland, som under vikingatid framstår som närmast folktomt, bli ett maktcentrum på 1 100-talet?

De här frågorna besvarades i SVT:s Vetenskapens värld som sändes den 11 september i år. Önskas spänningen behållas i det programmet bör den här texten läggas tillfälligt åt sidan.

När arkeologerna började skrapa bort den västgötska myllan i Varnhem fann de ruinerna av en kyrka. I den tillhörande kyrkogården hittades skelett från tidigt 900-tal. Hur är det möjligt? Vid den tiden hade inte Sverige kristnats. Den traditionella historiebeskrivningen gör gällande att landet kristnades omkring år tusen.

Tre gånger daterades en del skelett. Resultatet var oförändrat, 900-tal.

”Om det verkligen stämmer, så innebär det här en sensation. Det innebär att vi måste skriva om vikingatidens historia och vi får en helt ny berättelse om hur Sverige kristnades och drogs in i den västeuropeiska kulturkretsen.”, säger Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet och författare till ett fyrtiotal böcker däribland den om det medeltida Söderköping.

Fynden kan även berätta varför Västergötland blev ett maktcentrum för de första kungarna. Historiker har tidigare aldrig riktigt vetat varför den framväxande kungamakten valde att lämna Mälardalen och basera sin makt i Västergötland.

Men ett kristnat Västergötland förklarar det, där kunde härskarna bli accepterade. Genom att koppla kungamakten till kyrkan blev de kung av Guds nåde. På det här sättet förändrades samhället, från bygdemakt till riksmakt. Kungen blev mäktigare än de lokalt förankrade stormännen. Resten är historia.

Kanske kan den förändring som skedde i Västergötland användas för att tolka vår egen tid. Om kristna impulser en gång i tiden lyckades bidra till att omforma hela samhället – från bygdemakt till riksmakt – vad sker då i en tid med minskande auktoritetstro? Det är länge sedan kungen sågs som tillsatt av Gud och med rätt till full makt. Någorlunda nytt är däremot den minskande auktoritetstron.

I kommittédirektivet för ”utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet”, som gavs av regeringen år 1997, påtalades att: ”Nya värderingar och minskad auktoritetstro ställer det politiska systemet inför nya utmaningar.” Det är en rörelse som lär ha påskyndats av den ökande transparensen i samhället och den digitala utvecklingen.

Om tilltron till avlägsna auktoriteter minskar kan det leda till att pendeln svänger tillbaka – till bygdemakt. Är politikernas återkommande tal om ”verklighetens folk”, i olika former, ett försök att förhålla sig till maktförskjutningen från riket tillbaka till det bekanta och lokalt greppbara?

Om det finns en framväxande bygdemakt ser den självklart inte ut som på vikingatiden. Nu umgås och knyts kontakter i växande grad på internet – ett nätverk snart alla världens människor är uppkopplade till.

I det digitala landskapet är fortsatt geografisk samhörighet viktigt. Men människor knyts också samman av åsikter och intressen. På nätet görs allt mer. Ekonomiska transaktioner, shopping, provval, nyhetsförmedling, småprat och snart kanske till och med läggandet av rösten på valdagen. Och hur många följare en person har på sociala medieplattformar som Facebook och Twitter mäter inflytande.

Nätverken på nätet är en ny plattform för makt. Vad det fullt ut innebär har vi ännu inte sett.

Ledarkrönika

Edvard Hollertz