Nej, det blir ingen trädgårdsstad i Norrköping. Åtminstone inte nu och inte i Bråvallaområdets närhet. Bråvalla Strand Utvecklings AB har sålt den mark som var tänkt för den nya stadsdelen, sålt den till försvaret.
Det är förstås tråkigt på sitt sätt, om än knappast katastrofalt för Norrköping. Det finns möjligheter att bygga på andra håll.
Försvarsmakten däremot behöver uppenbarligen mark i gamla F13:s närhet. Nu köptes 43 hektar åkermark och i våras köpte försvaret 28 hektar från Norrköpings kommun.
På frågan vad marken eventuellt ska användas till blir Försvarsmakten emellertid oss svaret skyldiga. Man vill inte ens erkänna att man genomfört något köp, trots att det enligt uppgift till NT just så är fallet...
Det är på sätt och vis begripligt. Fast på sätt och vis också lite löjligt – och därmed försvarsmässigt faktiskt problematiskt. I dagens säkerhetspolitiska klimat är det bra att försvaret återgår till kalla krigets sekretess i många frågor, fast man får inte bli så hemliga att människor blir irriterade eller Försvarsmakten gör ett dumt intryck. Det riskerar nämligen att skada det psykologiska försvaret – och i förlängningen själva försvarsviljan.
Under alla omständigheter är det bra om Bråvalla växer, även om det är tveksamt om vi kan hoppas på någon ny flottilj i framtiden. Tillsammans med Kungsängen finns det emellertid utrymme för reservflygplatser, liksom andra försvarssatsningar och i bakgrunden kan man möjligen anta ett intresse från Nato. Försvarsmakten har aldrig helt lämnat Bråvalla, som bland annat utnyttjas av Hemvärnet. Det är nog tur – liksom paradoxalt nog att de stora fria ytorna kom till användning under Bråvallafestivalerna! Därmed bromsades en alltför snabb civil exploatering av området.
Den återtagning som pågår över landet brottas i varierande utsträckning med tidigare förbandsnedläggningar och utförsäljning av såväl mark som byggnader med mera. I bästa fall finns det möjlighet att utnyttja gamla resurser, i andra fall tvingas man bygga nytt. Det är naturligtvis i grunden en idiotisk kapitalförstöring, som får skrivas på de politikers konto som inbillade sig att den eviga freden var här under åren runt sekelskiftet.
Därtill måste lagstiftningen anpassas i ny eller nygammal riktning. Det handlar bland annat om att ge olika förband bättre övningsmöjligheter, inklusive skjutövningar vilka förvisso ibland kan uppfattas störande. Precis som under det kalla kriget, där realismen i slutändan dock alltid brukade segra. Generellt sett måste helt enkelt försvarets behov gå först.
Problemet är dock en miljölagstiftning anpassad för fredligare förhållanden och där olika processer kan ta mycket lång tid. Inte bara Försvarsmaktens verksamhet påverkas, detsamma gäller försvarsindustrin. Bland annat påverkas Bofors, vars provskjutningar är starkt begränsade av gällande regelverk – samtidigt som ammunitionsproduktionen måste öka. Både för eventuella direktleveranser till Ukraina som ersättning för materiel som skänkts till Ukraina av Sverige.
I förväg kan det vara svårt att veta vad som behövs, varför regeringen – med riksdagsmajoritetens stöd – borde ha möjligheter att vid för riket trängande behov kunna verkställa undantag från gängse miljöregler. Hur detta i så fall ska kunna genomföras på ett rättssäkert sätt bör därför utredas skyndsamt.
Under tiden får vi vara glada för att Norrköping uppenbarligen är av stort intresse för Försvarsmakten. Även om det denna gång innebar att det inte blev någon ny trädgårdsstad.