Otack är världens lön. Det går att förstå om kommunstyrelsens ordförande i Norrköping Sophia Jarl (M) är besviken efter torsdagens lokala väljarbarometer, som genomfördes av Novus och presenteras i NT.
Moderaterna faller nämligen som en sten, låt vara från en hög nivå. Fast då känns ju också fallet desto mer, så självklart svider det när M "bara" får 20 procent. På två år har partiet tappat nästan var femte väljare.
Därtill kommer förstås kalabaliken efter Eva-Britt Sjöbergs (KD) avhopp som kommunalråd, som dock inträffade efter opinionsundersökningens genomförande (och som behandlas på annan ledarplats). Det är mycket nu, som det brukar heta och för Jarl kan det säkert kännas orättvist då hon faktiskt lyckats med vad många kommuner går bet på – att på anmärkningsvärt kort tid omvandla ett underskott till ett överskott.
Att sanera finanserna brukar visserligen sällan leda till någon större popularitet – och det är ett problem i sig. Ibland brukar man ju säga att vi får de härskare som vi förtjänar. Det är lätt att säga ja till både det och det andra, men förr eller senare ska notan betalas. Av alla oss skattebetalare.
En annan sak är att om våra makthavare ska kritiseras, så är det åtminstone bara i frågor där de har verkligt inflytande. Norrköpingsborna anser att sjukvården är den enskilt viktigaste frågan. Fast sjukvården är inte en kommunal, utan regional, primäruppgift. Då kan man ju misstänka att missnöje med de regionala besparingarna spiller över på kommunen.
På liknande sätt förhåller det sig med den tredje viktigaste frågan – lag och ordning, som ju är en statlig primäruppgift – medan skola och utbildning (näst viktigast) i stor utsträckning är en kommunal fråga. Uppenbarligen är Norrköpingsborna inte nöjda med pågående skolnedläggningar! Det kan man förstå, fast påvisar samtidigt den besvärliga kommunalpolitiska balansakten. För egentligen är det ju inte nedskärningar, utan anpassningar till rådande demografi.
Mer anmärkningsvärt är då att kulturfrågorna, som orsakat så mycket rabalder kring Louis De Geer och framtiden för symfoniorkestern, inte placerar sig högre när Norrköpingsborna gör sina prioriteringar. Färre än var sjätte anser att kulturfrågorna är riktigt viktiga.
Frågor kan emellertid gå in i varandra. Det går inte att till exempel helt frikoppla sjukvård från äldreomsorg (en kommunal primäruppgift, som väljarna i Norrköping sätter på fjärde plats) eller för den delen skola och kultur. Då tänker jag på att de nedskärningar som riskerar att drabba SON också kan spilla över på barn- och ungdomskulturen. Då blir kulturfrågorna plötsligen mycket viktigare.
Samtidigt är det nog så att en politisk frågas betydelse ofta handlar om eventuellt missnöje. Vi kan då notera att barnomsorg hamnar påfallande långt ner på listan. Det behöver inte betyda att väljare är ointresserade, men däremot att många är hyggligt nöjda med dagens situation.
Däremot förefaller samma väljare inte alltför imponerade av Borgerlig samverkans politik i stort. Inte bara Moderaterna backar, samma öde drabbar Kristdemokraterna och Liberalerna. Ska vi i det senare fallet tolka utslaget som att man rentav saknar Reidar Svedahl?
Socialdemokraterna ökar däremot påtagligt och samlar en tredjedel av väljarna bakom sig. Tillsammans med mindre framgångar för Miljöpartiet och Vänsterpartiet (och Centerpartiet, som åtminstone inte backar) räcker det för egen majoritet. Oppositionsledaren Olle Vikmång (S) har anledning att vara nöjd, även om tillskottet i betydande utsträckning torde handla om missnöjesväljare.
Fast allra gladast borde en annan lokal partiledare vara. Christopher Jarnvall kan mysa när Sverigedemokraterna ökar med över 2,5 procentenheter och med totalt 19 procents stöd därmed är nästan lika starka som Moderaterna. Detta trots att han ytligt sett inte tycks ha gjort så stora avtryck på sin post (mer än att ha tagit på sig äran att rädda filmfonden).
Fast just det – att han sitter stilla i båten – kan också vara en viktig förklaring till SD:s framgångar. Kontrasten till förra mandatperiodens kalabalik inom partiet är markant.
Och i en situation där Borgerlig samverkan opinionsmässigt underpresterar framstår Sverigedemokraterna alltmer som ett ankare för fortsatt borgerligt styre i Norrköping. Varken man vill eller ej.