SÄ hÀr brukar det se ut, med mÀngder av moderna stridsvagnar.
Enligt Churchill var det lika svĂ„rt att förstĂ„ maktkamp i Kreml som att beskĂ„da ett hundslagsmĂ„l under en matta. Fast under kalla kriget utvecklades Ă€ndĂ„ den sĂ„ kallade kremlologin. Genom indirekta observationer â till exempel hur ledarna stod i förhĂ„llande till varandra under paraderna pĂ„ Röda torget i Moskva â kunde den politiska utvecklingen avlĂ€sas.
De senaste Ären har kremlologin fÄtt en renÀssans. Följaktligen har Ärets militÀrparad pÄ Röda torget till minne av segern i andra vÀrldskriget tilldragit sig ovanligt stort intresse. Inte för att paraden var sÀrskilt spÀnnande (om ryska militÀrparader nÄgonsin Àr det). Densamma var relativt liten och den uppmÀrksamme kunde bland annat notera frÄnvaron av moderna stridsvagnar. En enda gammal T-34 frÄn andra vÀrldskriget fick representera Rysslands militÀra makt...
De flesta moderna stridsvagnar Àr uppbundna lÀngs fronten i Ukraina. De som Àr kvar det vill sÀga, för Ryssland kan ha förlorat upp emot 2000 vagnar under kriget.
DÀremot pÄstÄs deltagarlistan under firandet vÀcka oro. Samtliga statschefer frÄn de gamla sovjetiska delrepublikerna i Centralasien dök nÀmligen upp. Dessutom Armeniens president Nikol Pasjinjan och (naturligtvis) den belarusiske president Alexander Lukasjenko.
Fast den senare avvek strax, pÄ grund av akut sjukdom. NÄgot som fÄtt fart pÄ spekulationerna. Kan Lukasjenko ha blivit förgiftad, en vÀlkÀnd rysk specialitet? Fast en förvÀrrad politisk kris i Belarus Àr nog det minsta Rysslands president Vladimir Putin behöver just nu.
Vladimir Putin med entourage i Moskva.
Den oro vissa gett uttryck efter segerfirandet i Moskva har att göra med den makt Putin fortsatt pÄstÄs kunna utöva över gamla sovjetrepubliker. Som ordsprÄket lyder Àr Ryssland aldrig sÄ starkt eller svagt som det verkar, sÄ avsaknaden av stridsvagnar pÄ Röda torget ska nog inte överskattas trots allt. Fast inte heller Putins inflytande över grannlÀnderna.
I sjÀlva verket har dessa all anledning att hÄlla dörrarna öppna Ät flera hÄll samtidigt. KÀnt Àr att Pekings inflytande över Centralasien sakta men sÀkert ökar. Samtidigt ligger det inte i regimernas intresse att lÀgga alla Àgg i en korg.
Armeniens president Nikol Pasjinjan och hans azerbajzdjanske kollega Ilhan Alijev innan det senaste kriget.
En som inte deltog i Moskva var dÀremot Azerbajdzjans president Ilham Alijev. Det sÀger ocksÄ nÄgot. Alijev behöver inte lÀngre de bÀsta relationer med Moskva. Landets egen militÀra styrka och ett gott förhÄllande till Turkiet rÀcker lÄngt.
För hans armeniske kollega och nemesis Pasjinjan förhĂ„ller det sig annorlunda. Armenien befinner sig under hĂ„rd press, eftersom man inte lĂ€ngre kan pĂ„rĂ€kna lika starkt ryskt stöd som tidigare â helt enkelt eftersom Moskva Ă€r upptaget med kriget i Ukraina, vilket som bekant dessutom skadat den egna krigsmakten betydligt.
Situationen blev uppenbar redan efter det azeriska anfallet för tre Är sedan. Det jÀmförelsevis veka ryska upptrÀdandet dÄ kan förklaras utifrÄn förberedelserna för den mycket större konflikten i Ukraina. Sedan dess har Ryssland försvagats och till skillnad frÄn fallet i Azerbajdzjan har inte Armenien haft resurser till nÄgon militÀr modernisering sedan 90-talet.
I mÄnader har den armeniska exklaven Nagorno-Karabach i Azerbajdzjan utsatts för en hÄrdför azerisk blockad, med humanitÀr kris som följd. Moskva har, av ointresse eller oförmÄga, inte gjort just nÄgonting trots att Armenien Àr en av Rysslands fÄ pÄlitliga allierade.
Fast Ă€ven om Pasjinjan för sĂ€kerhets skull dök upp pĂ„ Röda torget, söker han och regeringen stöd pĂ„ annat hĂ„ll. Nyligen trĂ€ffades de armeniska och azeriska utrikesministrarna för förberedande fredssamtal i Washington. Nu i helgen kommer ytterligare ett fredsmöte att hĂ„llas i Bryssel, pĂ„ inbjudan av EU:s rĂ„dspresident Charles Michel â och nu med bĂ„de den armeniske och azeriske presidenten nĂ€rvarande. NĂ€sta mĂ„nad vĂ€ntas de bĂ„da i sin tur trĂ€ffa sĂ„vĂ€l Frankrikes president Emmanuel Macron som Tysklands förbundskansler Olaf Scholz, i samband med att dessa besöker Moldavien. HĂ€ndelseutvecklingen pĂ„visar att det som Ă€r stort ofta sker i det fördolda â och att EU spelar en lĂ„ngt viktigare roll för utvecklingen Ă€n vad vi kanske tĂ€nker pĂ„.
Inget ska tas för givet. Lagom till fredsmötet i Bryssel har det utbrutit nya grÀnsstrider mellan Armenien och Azerbajdzjan. För det militÀrt starkare Azerbajdzjan kan det vara lockande att försöka skaffa sig en bÀttre förhandlingsposition. Misstron mellan kontrahenterna Àr kompakt.
LikvĂ€l â medan kriget i Ukraina fortgĂ„r, kan förhoppningsvis en annan konflikt nĂ€rma sig en lösning. Och vad alla inser Ă€r att Ryssland inte alls kan spela en lika dominerande stĂ€llning som tidigare, varken i Centralasien eller Kaukasus.