1. Oförmågan. Stora skogsbränder sätter dramatiskt bilden av ett samhälle i kris. När räddningstjänsten inte har en brand under kontroll blir det uppenbart att det offentliga inte kan kontrollera allt – inte ens i ett högskatteland som Sverige.
2. Framstegen. Även om det är stora skogsbränder i år så visar internationella och historiska jämförelser att Sverige under modern tid har varit förskonat. För 150 år sedan brann årligen ungefär en procent av skogsarealen i Sverige.
En orsak till att skogsbränderna har blivit färre är att skogsbruket har anlagt vägar, vilket gör att den allt mer avancerade räddningstjänsten kan ta sig fram. Och den kanske viktigaste anledningen till att det brinner mindre i skogen är att den har blivit värdefull – skogsnäringen är en av landets allra viktigaste.
Samtidigt är skogsbränder ett nödvändigt inslag i många ekosystem. Därför genomförs årligen kontrollerade skogsvårdsbränningar.
3. Klimatet. Det tvistas om torkan och skogsbränderna är en följd av klimatförändringar. Oavsett kan det konstateras att klimatpåverkan är en fråga som är bör diskuteras oavsett väderlek.
4. Konflikten. Skogsbränderna har en tydlig stad–land dimension – en politisk konflikt som blir allt mer central ju närmare valet vi kommer. Det här är också en anledning till att ledande politiker reser till de branddrabbade områdena, de vill signalera närhet.
Samtidigt kan besöken göras på mer eller mindre lyckade sätt. Att Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor gjorde entré i Sveg i helikopter signalerade knappast närhet. Snarare motsatsen. KD flyger högt i juli, men skjuts ner i september?
5. Beredskapen. Skogsbränderna tydliggör den bristande svenska beredskapen. Visserligen är det inträffade scenariot ett av de värre, men det är ingen ursäkt. Som Dagens Nyheters granskning (26/7) har visat så var Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, på flera punkter oförberedd inför brandsommaren. Och kanske spelar det in att Sverige är ett land präglat av fred – vi tänker oss inte att det värsta kan inträffa.
6. Utredningen. Det är valår, så det har gjorts många partipolitiska utspel kring brandkatastrofen. En del poänger har varit konstruktiva, en del mindre.
Men en relevant diskussion handlar om den rödgröna regeringens hantering av ett utredningsuppdrag. Efter den stora skogsbranden i Västmanland år 2014 tillsatte Alliansregeringen en utredning för att utvärdera arbetet och identifiera möjliga förbättringsåtgärder. Men de rödgröna valde i februari 2015 att begränsa utredningsuppdraget. Av någon obegriplig anledning ville inte de rödgröna se några förslag från utredaren som syftade till att stärka samhällets beredskap och förmåga att hantera allvarliga kriser och olyckor.
7. Försvaret. Nedmonteringen av Försvarsmakten lade grunden till dagens brister i krisberedskapen. När Försvaret var större fanns det mängder med personal som snabbt gick att kalla in. Då fanns det även en stor nationell helikopterkapacitet för vattenbombning att tillgå.
8. Institutionerna. Under räddningsinsatserna blir det tydligt vilka som levererar. På Twitter (22/7) reflekterar Barometern-OT:s politiske chefredaktör Martin Tunström: ”Ser vi institutionernas revansch i en tid när institutioner krackelerar? Försvaret, Hemvärnet, räddningstjänstpersonal, EU...”
9. EU. Kritiken mot EU tystnade tvärt. Den största EU-samordnade hjälpinsatsen någonsin pågår i de svenska skogarna. En karavan av polska brandfordon har gått genom landet. Franskt och italienskt brandflyg vattenbombar. Helikoptrar från Tyskland, Norge och Litauen bidrar också. Brandmän från Polen, Tyskland, Frankrike och Danmark bekämpar elden. Under torsdagen meddelades även att Turkiet skickar ett flygplan.
Att Sverige tar kostnaden för EU:s hjälpinsats är naturligt. Värdet ligger inte i att få gratis hjälp utan i att få tillgång till resurser.
10. Konvojen. När konvojen med polska räddningsfordon passerade genom landet uppstod många minnesvärda scener. I ett filmklipp publicerat av Sveriges Radio Ekot (22/7) står hundratals människor längs med en väg och applåderar, en del ska till och med ha gråtit. Dessa scener påminner om gamla filmklipp från kriget. Men det är ju knappast så att Sverige har blivit befriat efter en lång ockupation – vad hände med lagom?
11. Nato. Regeringen har beslutat att MSB ska få be bland annat Nato-länder om hjälp med bränderna. Men om Sverige var medlem i Nato skulle det troligen vara enklare att få det stöd som krävs.
12. Osäkerheten. Att det går att få internationell hjälp gör det dock inte mindre angeläget för Sverige att bygga upp en egen nationell beredskap för skogsbrandsläckning. Att brandbekämpningsplan, som Sverige har fått tillgång till genom EU, snart flyger till Grekland där de behövs bättre är en påminnelse om behovet av egen kapacitet.
13. Deltidsbrandmännen. Av landets 14 500 brandmän är omkring 10 000 anställda på deltid. Jobbet som deltidsbrandman är avlönat, men det bygger mycket på en känsla av plikt för hembygden. Att vara deltidsbrandman kräver att det ska gå att förena familjeliv med jour under kvällar, helger och semestrar. Dessutom förutsätter deltidsuppdraget en annan sysselsättning och ett boende i närheten av brandstationen – går larmet måste det vara möjligt att lämna jobbet direkt och snabbt infinna sig. Att hitta ett sådant jobb blir dock allt svårare.
I den statliga utredningen ”En effektivare kommunal räddningstjänst” (SOU 2018:54) konstaterades att personalförsörjningen av deltidsbrandmän ansågs vara det största problemet inom räddningstjänsten. Det leder till frågan om systemet med deltidsbrandmän är långsiktigt hållbart.
14. Hjältarna. De senaste åren har det allt mer betonas att poliser är lokala hjältar. Kanske ser vi efter årets skogsbränder en liknande utveckling kring brandmännen, något som kan göra att fler söker sig till yrket. Om inte annat kan en sådan utveckling leda till att respekten för blåljuspersonal ökar, vilket behövs. Allt för ofta utsätts poliser, brandmän och ambulanspersonal för livsfara vid olyckor när passerande trafikanter inte visar hänsyn.
15. Eldningsförbudet. Elden har alltid styrt tillvaron. Bränder har återkommande ödelagt städer och gårdar. Norrköping har brunnit flera gånger under historien, likaså Söderköping.
Brandfaran har också format stadsmiljön, som i Sundsvall där byggnaderna efter den stora stadsbranden år 1888 uppfördes i sten i stället för trä. Även byar och gårdar har historiskt anpassat sin bebyggelse efter brandfaran.
Betänker vi vilka ansträngningar som tidigare generationer har gjort för att minska brandfaran framstår det som en liten insats att följa Länsstyrelsens eldningsförbud och inte grilla, varken på den egna tomten eller på offentliga grillplatser.