Som alltid när olika supportergrupper ska beskrivas är det viktigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Den kanske viktigaste är att den grupp där det finns problem är en liten del av alla aktiva fotbollssupportrar, skriver Edvard Hollertz.
Föräldrar har slagit larm om knark bland unga IFK-supportrar. I NT gick det för en vecka sedan att läsa en stor granskning av hur droger letat sig in i delar av supporterkulturen på Platinumcars arena.
Som alltid när olika supportergrupper ska beskrivas är det viktigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Den kanske viktigaste är att den grupp där det finns problem är en liten del av alla aktiva fotbollssupportrar.
Samtidigt borde inte droger överhuvudtaget finnas på läktaren. IFK Norrköping säger att arenan ska vara drogfri. Men, som granskningen har visat, är det ett krav som inte efterlevs.
”Det är svårt att jobba mot droger. Om jag ser att någon beter sig annorlunda eller har stora pupiller har jag ju svårt att bevisa att det beror på att personen är drogpåverkad. Vi kan inte tvinga med en person på provtagning, det kan bara polisen göra”, sade Johan Schollin som var säkerhetsansvarig hos IFK Norrköping.
Polisen å sin sida säger att de redan jobbar brett. De gör vad de kan.
Men att situationen är svårhanterad bör inte ursäkta passivitet. I värsta fall bidrar ansvarsflykten till att droganvändandet kan öka och den organiserade brottsligheten flytta fram sina positioner på en viktig plats.
För arenornas roll för de kriminella gängens narkotikaaffär bör inte underskattas. Det är en samlingsplats för många och om det i framträdande grupper på läktaren är socialt accepterat med droger blir tröskeln lägre och trycket högre för nykomlingar.
Så kanske är det inte så konstigt att kokainmarknaden i Sverige etablerades för tiotalet år sedan via huligankretsar och ultrasmiljön – supporterkulturens ytterkanter.
Narkotikaproblematiken på Platinumcars arena bör möjligen också ses som ytterligare en sida av det ständiga sorgebarnet inom fotbollen – den lilla grupp supportrar som ställer till med stök och bråk.
Visserligen har vi under de senaste årtiondena sett en positiv utveckling inom läktarkulturen. En som har skildrat detta är journalisten Lars Anders Johansson, som för ett antal år sedan skrev i Svensk Tidskrift: ”När jag började att gå på fotboll på 90-talet såg den svenska supporterkulturen helt annorlunda ut. Klimatet var mycket råare och våldsammare, vilket alla vet som gått regelbundet på matcher.
Någonstans i mitten av 00-talet började ett mödosamt arbete med att vända utvecklingen och idag har vi en situation som är fredligare än någonsin.”
Samtidigt får inte förändringsresan stanna. Som NT:s granskning visar finns reella problem som kan hota den positiva utvecklingen.
När supporterkulturen och dess framtid beskrivs går det inte heller att komma förbi behovet av att den styrs i rätt riktning. Den enorma stolthet, gemenskap och känsla för en plats som skapas runt ett lag är viktig att vårda. Däremot bör dess extremaste uttryck poleras bort.
Ett av de starkaste exemplen från senare år på en närmast urspårad kultur är när Zlatan Ibrahimovićs staty i Malmö återkommande vandaliserades och slutligen revs ner. Orsaken var att Zlatan ansågs ha svikit sin stad och lag, Malmö FF, i och med att han köpt in sig i Hammarby Fotboll AB.
Två Hammarbyspelare fick även mycket ilska riktad mot sig 2018 när de gått på samma nattklubb som AIK:are som firade SM-guld. Och förra månaden var det målvakten Hedvig Lindahl som fick de egna Djurgårdsfansen emot sig. Orsaken var att hon skrivit en autograf åt en Hammarbysupporter och dessförinnan hyllat Hammarbys arbete för att locka publik till sitt damlag.
De här enormt höga förväntningarna som en del supportrar har på spelares uppträdande bör dock i lika hög grad riktas mot läktaren. I allmänhetens ögon är supportergrupper som binder upp polisresurser något som svärtar ner klubbens anseende långt mer än om en spelare råkar festa en kväll med ett annat lag.
Med andra ord är det inte bara polisens eller IFK-ledningens ansvar att hålla ordning på arenan. Det ansvaret delas av alla.
En inspirerande berättelse når oss också från VM i Qatar. Där rapporteras det om hur japanska supportrar först firade vinsten mot Tyskland. Därefter städade de läktaren innan de gick. Ett agerande som påminner om IFK Norrköpings guldtränare Janne Anderssons filosofi. I ett av sina första anförandet som förbundskapten sade han: ”För mig handlar det om respekt. Det ska vara ordning och reda, vi ska vara schyssta mot varandra och jag vill inte att någon annan ska plocka upp vår skit efter oss.”
Den inställningen bör leva vidare i Norrköping. Det är dags att städa upp på Platinumcars arena.