Blotta "hotet" om en koranbränning ledde till upplopp i Navestad. Fast då hette brännaren Rasmus Paludan och när han sedermera verkligen kom till Norrköping uteblev våldsamheterna.
Den ena mördades, den andra dömdes på måndagen av Stockholms tingsrätt till villkorlig dom och dagsböter. Det misstänkta brottet? De hade förolämpat muslimer. Eller åtminstone bränt koranen under spektakulära former.
Den ene – Salwan Najem – brände rentav koranen i Norrköping hösten 2023, på Gamla torget. Han passade också på att riva sönder en palestinsk flagga. Fast jippot blev ett PR-fiasko. Få kom och såg honom, än färre protesterade och knappast någon applåderade.
Det var i och för sig ett utmärkt sätt att manifestera mot hädelse. Fast det var inte heller för bränningen i Norrköping Najem dömdes för, utan för flera liknande händelser som inträffade i Stockholm, där han agerade tillsammans med sin mer namnkunnige kompanjon Salwan Momika.
Också Momika stod anklagad för samma brott, men sedan han mördats lades naturligtvis det åtalet ned. Därmed finner yttrandefrihetsexperten Nils Funcke domen problematiskt. Funcke menar att Najem snarare uttalar sig nedsättande om islam än muslimer och att han lastas för brott som Momika egentligen har begått. Det är i sig en allvarlig kritik, eftersom domstolar ska pröva varje misstänkt för sig. Om, som nu, en åtalad dör kommer man inte heller ifrån att den sammantagna bilden av ett eventuellt brott påverkas.
Funcke anser att det fortfarande är oklart hur långt yttrandefriheten sträcker sig, när laglig religionskritik blir hets mot folkgrupp. För det var förstås det senare – och inte själva eldandet i sig – som var föremål för rättslig prövning. En del av åtalet omfattade punkter som var grövre än vad som ofta framkommit i medierna.
Momika hann emellertid aldrig få sin dom – fast enligt många islamister var det förmodligen ändå just det han fick. Och då räckte det förmodligen med själva koranbrännandet. Att Momika mördades av religiösa skäl är knappast en högtflygande misstanke.
I sig är det en skandal, som borde få politiska återverkningar. Vårt rättsväsende misslyckades alltså att skydda en hotad individ – och därmed i förlängningen också såväl yttrandefrihet som rättssäkerhet. Vi vet inte om exempelvis utländska aktörer låg bakom mordet, men för många muslimer är bilden ändå tydlig och oavsett vad man tycker om detta: den som hädar islam kommer att straffas. Och det gäller också i länder utan muslimsk majoritet och muslimsk lagstiftning.
Samtidigt tycks vissa muslimer, och eventuellt andra sympatisörer, ta sig egna rättigheter på området misstänkt hets mot folkgrupp. Det har inte att varit svårt att ta miste på judehatet som följt i många propalestinska manifestationer det senaste dryga året. Fast ibland förs slagorden på arabiska, som många utomstående inte förstår. Och nu kritiserar ordningsmakten för att vara alltför stillatigande mot denna antisemitism. Hur många har lagförts misstänkta för hets mot folkgrupp?
Att jämföra olika potentiella rättsfall mot varandra är riskabelt, men många uppfattar nog situationen som uttryck för dubbelmoral. Inte minst eftersom ett faktiskt förbud mot koranbränningar har utretts. Därtill på tveksamma grunder.
Den av regeringen tillsatta utredningen föreslår att polis får stoppa offentliga sammankomster som hotar svensk säkerhet. Till exempel koranbränningar, som ofta leder till mer eller mindre våldsamma reaktioner i den muslimska världen och också bidrog till att sinka Sveriges Nato-ansökan. Fast också något som skulle kunna utnyttjas till att exempelvis lagföra någon som bränt den ryska flaggan utanför den ryska ambassaden, om detta skulle riskera att skada relationen till Moskva. Eller varför inte, i dessa trumpistiska tider, om någon bränt den amerikanska flaggan utanför USA:s ambassad.
Nu lär det visserligen inte bli något – och inte bara för att helt externa krafter "löst" frågan med den notoriske koranbrännaren Momika. Sverige har ju äntligen kommit med i Nato och eventuella nya koranbränningar (om någon med tanke på mordrisken skulle våga sig på det) lär få mindre säkerhetspolitisk sprängkraft. Dessutom säger Sverigedemokraterna nej till någon lagändring.
Därför talar justitieminister Gunnar Strömmer (M) istället om "författningsberedskap". Alltså en beredskap att ändra på grundlagen om det skulle behövas av något akut politiskt skäl. Trots att grundlagarna är till för att stå sig oavsett politiska konjunkturer och oavsett skiftande politiskt korrekta uppfattningar.
Det luktar illa det med.