När jag ser NT:s intervju med kommunstyrelsens ordförande i Norrköping Sophia Jarl (M) kommer jag att tänka på en helt annan politiker. Kamala Harris vicepresidentkandidat Tim Walz. Han myntade ett uttryck som blivit bevingat under den amerikanska valrörelsen.
Weird. Konstigt – med riktigt negativ betoning.
Walz uttalade sig om sina motståndare Donald Trump och JD Vance. Jag tänker däremot på hela situationen som uppstått i Norrköping, efter att Eva-Britt Sjöberg (KD) hoppat av som kommunalråd.
Om hon nu hoppat av. Sjöberg står kvar som kommunalråd tills en efterträdare utsetts.
Vi har i alla fall fått lite fler svar på våra frågor, av både Sjöberg och Jarl. Den förra anser sig som bekant ha blivit illa behandlad av den senare och det förstod vi ju sedan tidigare. Fast den kritik Sjöberg riktar mot Jarl är, tja, konstig.
När hörde vi senast någon ledande politiker jämföra relationen till chefen med ett misshandelsförhållande? Nej, just det. Jag har åtminstone aldrig hört det.
Jarl ska (enligt Sjöberg) ha anklagat såväl Kristdemokraternas kommunalråd som kollegan Monica Holtstad (L) för att "snacka skit", men också påstått att de båda "bidrog till en dålig arbetsmiljö".
Det kan låta som en tillfällig överreaktion – och på samma sätt skulle man ju kunna förstå Sjöbergs avhopp. Fast det är samtidigt ett oprofessionellt språkbruk som över huvud taget inte bör förekomma inom en politisk koalition.
Lägger vi därtill all kritik som kommit NT till del om just dålig arbetsmiljö – fast i så fall orsakad av Jarl – förstår vi hur allvarlig situationen är. Jarl erkänner i viss mån det hela själv och säger att hon kan behöva arbeta på sin ledarstil. Det är bra, men räcker det? När hon till exempel låtsas (?) att inte förstå vad Sjöberg menar blir det också just konstigt.
Jarl har ett erkänt lite hårdför stil, kanske mer än vad jag misstänker att hon alltid skulle önska. Inte för inte är Margaret Thatcher hennes förebild, även om jag i första hand kommer att tänka på en annan, i vissa stycken kontroversiell, ledare. Hon Som Bestämmer påminner i så fall om Han Som Bestämmer – Göran Persson. En buffel i umgänget med den egna regeringskretsen, enligt vissa.
Fast han sanerade statsfinanserna. Och Jarl har fått sanera Norrköpings ekonomi.
Men i en kommunal koalition går det hur som helst inte för sig att köra över andra partiers företrädare – om det nu är detta som har skett. I så fall riskerar koalitionen att spricka.
Ingen av företrädarna vill uttrycka sig huruvida man har förtroende för varandra, i enlighet med en tidigare uppgiven överenskommelse. Fast så fungerar det egentligen inte. Som bekant heter det att man har förtroende tills något annat sägs. Säger man inget alls på en rak fråga borde det innebära att förtroendet inte längre finns.
Och just där befinner vi oss nu. Kristdemokraterna och Liberalerna måste – som partier – bestämma sig. Antingen vill man fortsätta samarbeta med Jarl och Moderaterna, eller så får man lämna Borgerlig samverkan. I så fall är den lokala regeringskrisen ett faktum och då tror jag inte heller Jarl kan sitta kvar som ledare för sitt parti. Åtminstone inte som det alltså vädras också intern kritik mot hennes ledarstil.
I längden är det förstås ytterst olämpligt om enskilda medarbetare känner sig illa behandlade och överkörda. I så fall lämnar de partiet. Och det har Moderaterna verkligen inte råd att kosta på sig.
Hur det går? Det tror jag helt beror på vad KD och L beslutar sig för. Antingen hotar de att lämna Borgerlig samverkan och beseglar då sannolikt Jarls öde. Eller så sitter de kvar och då tror jag det ska mycket till att för Moderaterna skulle försöka byta ut henne.
Fast också Moderaterna måste bestämma sig. Antingen får de ventilera sin kritik offentligt och alla får då också ta konsekvenserna av detta. Inte minst Jarl. Eller så får de sluta gnälla och sluta upp bakom henne.
Någonting annat blir bara konstigt.