Säg ryska revolutionen och alla tänker på den "stora" oktoberrevolutionen, då bolsjevikerna störtade tsaren och tog makten. Fast den revolutionen var snarare en revolution i revolution, eller en kupp. Dessutom störtade Lenins bolsjeviker aldrig någon tsar. Han hade tvingats avgå redan ett halvår tidigare.
Och när man till exempel läser om rädslan för en revolution i Sverige och andra länder 1917, kan man också få intryck att det var kommunister många fruktade. Den ryska revolutionen blev verkligen en förebild för många radikaler! Men den ursprungliga inspirationskällan var inte revolutionen i oktober, utan revolutionen i februari. Om man så vill den politiska jordbävning som orsakade ett kaos som Ryssland inte upplevt sedan Stora oredan på 1600-talet och egentligen inte ens då.
När första världskriget bröt ut 1914 var Nikolaj II impopulär i stort sett överallt, till och med bland konservativa. Ute på landet åtnjöt han visserligen fortfarande nästan halvgudomlig respekt bland det väldiga rikets bönder, fortfarande ofta analfabeter och med liten kännedom om världen utanför den egna byn. Annat var det i städerna. Sommaren -14 plågades av strejker och oroligheter, kraven på omfattande politiska reformer växte för varje dag.
Men så plötsligt upphörde allt. Krigsutbrottet innebar också ett utbrott av sällan skådad patrotisk hysteri. Strejkerna upphörde och alla politiska läger slöt upp bakom budskapet "Gud bevare tsaren" – till och med många socialister. Hysterin återfanns visserligen i var och varannan europeisk huvudstad, men kontrasten från den ena politiska ytterligheten till den andra var tveklöst starkast i Ryssland.
Kanske hade tsarens popularitet hållit i sig någon tid, om bara kriget gått bättre. Det gjorde det inte. Efter att en hel armé gått under vid Tannenberg var egentligen allt redan över, även om få insåg det just då. Den ryska krigsmakten var enorm, men soldaterna ofta dåligt rustade och ibland dito ledda. Det gick inte många veckor förrän soldater började desertera och inte blev det bättre sedan Nikolaj II själv tog över kommandot som överbefälhavare 1915. Tsaren var lika hopplöst i det militära som i det civila och därtill kom en avgörande faktor, som till sist bringade ätten Romanov på fall: han var inte hemma. Istället överlät han stora delar av det faktiska regeringsansvaret på sin hustru, tsaritsan Alexandra – vilken inte bara var ärkereaktionär (och av tysk härkomst!), utan dessutom politiskt inkompetent och i händerna på Rasputin, den sedelöse helbrägdagöraren vars märkliga charm förärat honom plats i hovet.
Det är farligt att läsa historien baklänges. Vad hade till exempel hänt om den så kallade Brusilov-offensiven lyckats 1916? Denna var inledningsvis mycket framgångsrik och höll så när på att tvinga Österrike-Ungern på knä.
På det hela taget gick emellertid kriget dåligt, tyskarna stod utanför Riga och Minsk. Därtill kom en besvärande situation också långt bakom fronten med bland annat livsmedelsbrist.
14 november 1916 sprang anden ur flaskan, när den liberale oppositionspolitikern Pavel Miljukov höll ett svavelosande tal i duman (parlamentet) om situationen i landet. Dåtidens politiskt korrekta borgfred var bruten och inom loppet av några veckor byggdes en explosiv krutdurk av undertryckt missnöje upp i huvudstaden. Strax före nyår mördades Rasputin och i februari utbröt flera storstrejker i Petrograd, som huvudstaden S:t Petersburg döpts om till då det gamla namnet ansågs allt för tyskklingande.
23 februari inföll Internationella kvinnodagen, som fram till dess hade anordnats vid lika olika tillfällen. Numera firar vi dagen 8 mars – och det är faktiskt samma dag. 1917 hade Ryssland ännu inte gått över till den gregorianska kalendern. Få känner kanske till det, men det är faktiskt på grund av februarirevolutionen 1917 som Internationella kvinnodagen firas just 8 mars över hela världen.
Tiotusentals arbetarkvinnor intog gatorna i Petrograd med krav om "bröd och fred". Det blev explosionen som ledde till demonstrationer över hela huvudstaden. Plundringar följde, liksom sammanstötningar med polisen – som snabbt tappade kontrollen över situationen. Två dagar senare beordrade tsaren (som befann sig i Vitryssland) att trupper skulle sättas in, men allt var för sent. Många soldater vid stadens garnison vapenvägrade, också befälen tvekade. Andra officerare sköts på fläcken av sina egna soldater och snart bildades spontana milisförband av desertörer och beväpnade arbetare.
Till sist insåg Nikolaj II att han måste återvända till Petrograd för att återta kontrollen. Det var också för sent. Nyheterna från huvudstaden spreds som en löpeld och på många platser revolterade soldater öppet. Vissa tog ställning för revolutionen, andra började helt enkelt gå hem. Och några tog kontrollen över järnvägsstationerna runt Petrograd. När tsarens tåg kom fram till Malaja Visjera, drygt sexton mil från huvudstaden, kom han inte längre. Tsarens generaler kunde bara bekräfta att soldaterna vägrade lyda order. Efter enträgna uppmaningar från den nya så kallade provisoriska regeringen i Petrograd och de egna generalerna skrev Nikolaj II till sist under sin egen abdikation i järnvägsvagnen.
Som en direkt följd av världskriget hade Europa förlorat sitt första kejsardöme. Ytterligare två skulle följa.
I Ryssland hade revolutionen segrat. Men vad innebar egentligen det? Den provisoriska regering utropade den ryska republiken, med liberalen Georgij Lvov som första regeringschef. Hans främsta besvär var att upprätta lag och ordning i huvudstaden, därefter att få ordning på krigsmakten – som i praktiken snart befann sig i fritt fall. Liksom sin efterträdare, socialrevolutionären Alexander Kerenskij, trodde han fortfarande på en rysk krigsseger. Ett ödesdigert misstag, i synnerhet som Ryssland i praktiken styrdes med dubbelkommando efter de dramatiska dagarna i februari/mars. Jämsides med de traditionella myndigheterna fanns sovjeterna (arbetare- och soldatråd), av vilken Petrogradsovjeten var den viktigaste. Successivt skulle bolsjevikerna ta makten över sovjeterna. Och till sist, genom den av främst Lev Trotskij organiserade oktoberrevolutionen, hela Ryssland.