Från europeisk horisont har stormningen av den amerikanska kongressen 6 januari förra året ofta framstått som märklig, av flera skäl. I medierna har det talats om hur exempellöst våldsam densamma var. Fast med de erfarenheter vi har på denna sida Atlanten är det anmärkningsvärda snarare bristen på våld!
Varför såg vi varken stenkastning eller molotovcocktails? Och, på andra sidan de ganska imaginära barrikaderna, kan man undra varför polisen varken hade tillgång till vattenkanoner eller gummikulor. (Fast det använder ju inte polisen i Sverige heller.)
I många europeiska länder hade en motsvarande mobb – sannolikt då vänster- snarare än högerextrem – utan vidare stormat Kapitolium och i slutändan kanske bränt ner byggnaden. Å andra sidan hade det aldrig fått gå så långt. Polisen hade slagit till med kraft långt tidigare.
Den amerikanska polisen däremot var anmärkningsvärt oförberedd och så gick det som det gjorde. Kanske är det inte så konstigt. USA har ju inte alls samma erfarenheter av våldsamma kuppförsök som många europeiska länder. Senaste gången någon stormade Kapitolium var när engelsmännen brände Washington 1812.
Det hör inte heller till de amerikanska vanligheterna att presidenter, eller andra toppolitiker för den delen, anklagas för högförräderi. Ett undantag var vicepresident Aaron Burr, som åtalades 1807 för att ha försökt bryta loss delar av de dåtida Förenta Staterna och bilda en ny statsbildning under hans egen ledning. Han frikändes visserligen, men dömdes för att ha försökt hetsa fram ett krig mot Spanien.
Däremot ställde han aldrig inför rätta för att ha skjutit finansministern Alexander Hamilton till döds i en duell ett par år tidigare.
Sydstatspresidenten Jefferson Davis anklagades naturligtvis för högförräderi efter inbördeskriget, men frisläpptes i samband med en allmän amnesti. Under sina respektive ämbeten inleddes riksrättsprocesser mot såväl Andrew Johnson på 1860-talet som långt senare Bill Clinton och Donald Trump – men ingen har någonsin dömts. Richard Nixons första vicepresident Spiro Agnew tvingades bort efter att dömts för skattebrott 1973, fast det är ju ändå inte riktigt detsamma som högförräderi. Och Nixon själv lyckades undgå riksrätt genom att avgå och benådades därefter av sin efterträdare Gerald Ford för alla eventuella brott han begått.
Donald Trump lär däremot inte benådas. Om han ställs inför rätta, vilket mycket väl kan bli fallet. En kongresskommitté rekommenderade i veckan justitiedepartementet att väcka åtal mot Trump på flera punkter, där den allvarligaste handlar om att ha uppmuntrat och understött uppror mot nationen. Vi talar alltså om stormningen i januari 2021. Vilket förstås är oerhört, för även om den amerikanska demokratin med relativ lätthet överlevde mobbens härjningar, framstår händelsen ändå som ett försök att destabilisera den demokratiska processen, vilket skulle möjliggöra för Trump att sitta kvar.
Kommittén kan inte själv väcka åtal, bara göra rekommendationer. Och för justitieminister Merrick Garland är frågan politiskt känslig. Hans arbetsgivare är ju presidenten Joe Biden, som slog ut just Trump i det senaste valet. Ett åtal riskerar att kollidera med kommande presidentval och kan av många amerikaner komma att ses som ett försök att med otillbörliga medel försöka stoppa Trumps vidare karriär, ja rentav som ett odemokratiskt agerande i sig.
Karriären kan emellertid vara över för Trump i vilket fall som helst. I årets kongressval förutspådde de flesta stora republikanska framgångar, men utdelningen blev till sist relativt mager och det var framför allt trumpistiska republikaner som förlorade mot demokrater i sina valkretsar. Det gick bättre för de traditionella republikanerna och dessutom återvaldes Ron DeSantis som Floridas guvernör efter en jordskredsseger. DeSantis snarare än Trump är nu favorittippad som Republikanernas kandidat i nästa presidentval.
Garland kommer att bli kritiserad hur han än gör, för om han inte väcker åtal riskerar det också att tolkas – som politisk feghet. Andra varnar för att om Trump inte ställs inför rätta kan det skapa en dålig praxis inför framtiden. I själva verket har justitiedepartementet också inlett vissa förundersökningar med mera, som tyder på att åtal kommer att väckas.
Historia lär skrivas – på ett eller annat sätt.