"En ögonblicksbild – lite som vädret." Moderaternas Karin Enström låter som partisekreterare brukar låta när opinionsundersökningarna är dåliga. Fast tänk om det inte bara handlar om vädret, utan det politiska klimatet? Att det i själva verket handlar om mer beständiga förändringar?
Under alla omständigheter är resultaten högst varierande i Statistiska centralbyråns stora vårmätning. Socialdemokraterna går som tåget och skulle få 36,2 procent, nästan sex procentenheter mer än i förra riksdagsvalet.
För Moderaterna går det sämre. Och för Sverigedemokraterna. Samtidigt. De två kommunicerande kärlen får 18,3 respektive 18 procent. I åtminstone SD:s fall handlar det om en riktigt kännbar förlust (minus 2,5 procentenheter gentemot valresultatet).
Tittar man på väljarströmmarna förlorar Sverigedemokraterna framför allt till Socialdemokraterna. Det är kanske inte så överraskande, för många av SD:s väljare kommer just från S – och är förmodligen inte helt nöjda med en borgerlig politik. Väljare som proteströstat mot framför allt S-märkta misslyckanden inom invandringspolitiken, men som nu kan vara på väg tillbaka i takt med Socialdemokraternas nygammalt stramare framtoning.
Att M kan förlora väljare till S är däremot riktigt dåligt. Det borde över huvud taget inte vara ett alternativ för den som en gång röstat moderat. Ett tillkortakommande som kräver rejäl skärpning internt. Ögonblicksbild eller inte.
Bland de övriga partierna går det (som vanligt, tvingas man tillägga) dåligt för Kristdemokraterna och Liberalerna. Hade SCB-mätningen varit ett valresultat hade båda partierna åkt ur riksdagen. I L:s fall med god marginal.
För Centerpartiet går det däremot bättre och det duger faktiskt att tala om en Hatt-effekt. 5,5 procent är klart bättre än den förra mätningen. Men fortfarande sämre än förra valresultatet.
Fast det skulle faktiskt kvitta. För om både KD och L åker ur behövs inte längre C för en rödgrön majoritet.
Visst kan man tänka sig andra lösningar. Till exempel att Andersson i så fall skulle dumpa Vänsterpartiet istället för Centern. Det beror ju på exakt hur stora partierna blir. Men några garantier för C:s vågmästarroll skulle inte längre finnas.
Nu behöver det förstås inte alls går på det här sättet. På en punkt har Enström nämligen rätt – det är ännu ganska långt till nästa riksdagsval. Men nedräkningen har börjat. Och att leva på fromma förhoppningar räcker inte. Varken för Moderaterna eller några andra.