LÄS MER: ÖB på plats i Östergötland.
Ibland får man ha lite flax. Jag hade tingat en intervju med överbefälhavaren Micael Bydén, i samband med att han besökte Linköping – inbjuden av Allmänna försvarsföreningen i Östergötland. Då visste inte jag (eller han) att regeringen, tillsammans med Alliansen (minus Liberalerna) skulle presentera en överenskommelse om tillskott på 500 miljoner kronor samma dag. Huruvida det därmed finns någon anledning att jubla kan diskuteras, men i den mån ÖB är missnöjd döljer han det väl. "Ett väldigt positivt besked" konstaterar han men också "ett bra första steg". Bydén förväntar sig alltså mer och det har han också "mycket tydligt kommunicerat i budgetunderlaget för 2018 och -19 och 20". ÖB har begärt 6,5 miljarder för att kunna leva upp till rådande försvarsbeslut.
"Vad händer då om ni inte får dessa sex miljarder?" undrar jag.
"Det får konsekvenser, framför allt för perioden bortom 2020. De prioriteringar som vi tvingats till är sådant som inte direkt ska ha påverkan på krigsförbandens duglighet, men vi skjuter ju investeringar på framtiden. Mitt förmågetapp efter 2020 blir större."
Det händer mycket inom försvarspolitiken just nu. Värnplikten ska till exempel återinföras, låt vara ett mindre format än fordom. Något ÖB är mycket positiv till. Han menar att det finns ekonomiskt utrymme, liksom utbildningsresurser, för att plikta in upp till 4 000 soldater och matroser årligen. Bydén använder ordet "plikta", men han bedömer att 2 500 ska tillsättas med frivilliga. Resten – 1 500 – ska alltså, mer eller mindre mot deras vilja, tvingas till tjänstgöring. Men ÖB vill nyansera pliktbegreppet.
"Det är också en motivations- och intressefråga" säger Bydén och menar att det finns en stark drivkraft att göra skillnad i den generation som påverkas av värnplikten. Jag tolkar det som att ÖB vill ha en "mjuk" plikt. En totalvägrare kan ju knappast sägas ha varken intresse eller motivation.
Fast hur stor ska Försvarsmakten egentligen bli? Dagens försvar bygger på en personal om 50 000, men som bekant saknas det folk i organisationen. Framför allt gäller det så kallade visstids tjänstgörande – över 9 000 personer. Mer än hälften av dessa saknas i dag. De värnpliktiga ska fylla luckorna i krigsförbanden, men för den skull vill Bydén inte gå ifrån dagens modell.
"En fråga om utökade numerärer är en fråga för försvarsberedningen" säger ÖB men han ser fram emot "det gynnsamma läget" där det uppstår en personalreserv. Han menar också att det bör finnas möjlighet att gå direkt från värnplikt – i huvudsak en tjänstgöring på nio månader – till Hemvärnet. Rimligtvis en välkommet besked för många förband, samtidigt som Bydén påpekar att Hemvärnet redan i dag har en egenrekrytering.
"Jag kan inte nog trycka på hur viktig frivilligverksamheten är, inte minst Hemvärnet. Hemvärnets skarpa uppgifter är en grundläggande förutsättning för att Försvarsmakten ska lyckas med sitt uppdrag den dag vi går in i ett skede av höjd beredskap."
ÖB är, uppenbarligen, tillfreds med att försvarsfrågan åter står i centrum för den politiska debatten, men konstaterar också att anledningen är "rätt så allvarlig" – omvärldsutvecklingen. Han hoppas därför på en bredare försvarsdebatt: "hela totalförsvaret behöver växa fram gemensamt". Samtidigt som "vi", det vill säga det militära försvaret, "måste synas mer".
Alldeles oavsett hur stora eller små budgettillskott Försvarsmakten eventuellt får, måste naturligtvis varje överbefälhavare gilla läget – som den militära termen lyder. Och jag kan inte låta bli att fundera på vad Micael Bydén egentligen tycker om den rådande försvarspolitiken. Ändå tror jag inte att hans hyggliga optimism är spelad. Den ibland svårdolda uppgivenhet hans företrädare emellanåt måste ha känt, när det ena nedrustningsbeslutet efter det andra skulle verkställas, lyser med sin frånvaro. Det har fallit på just Bydéns lott att återrusta det som en gång var ett kraftfullt svenskt invasionsförsvar och han verkar ta sig an uppgiften med viss tillförsikt.