Har Litauens regering funnit den ryske diktatorns Vladimir Putins akilleshäl? När Litauen börjar tillämpa EU:s sanktioner mot Ryssland fullt ut får det hur som helst konsekvenser som inte ens verklighetsförnekaren i Kreml kan trolla bort.
Sanktionerna mot Ryssland är alltså inte något litauerna hittat på själva, utan tvärtom något man faktiskt måste leva upp till. Det handlar inte om någon fullständig blockad, däremot stoppas transittrafik med byggnadsmaterial, järn och stål, kol och viss elektronik genom Litauen från Ryssland till Kaliningrad. Denna ryska exklav, som ju egentligen är den sista sorgliga resten av det gamla tyska Ostpreussen, saknar landförbindelser med Ryssland, men ända sedan Sovjetunionens fall har Litauen godtagit en omfattande transittrafik genom litauiskt territorium.
Den ilskna ryska reaktionen tyder på verklig överraskning. Kaliningrad är starkt beroende av transittrafiken, inte minst krigsmakten. Egentligen utgör Kaliningrad ett enda stort härläger, inklusive Rysslands viktigaste marina Östersjöbas. Visserligen går det förstås fortfarande att försörja exklaven från havet, men att lägga om transportrutterna tar tid och skulle kräva utbyggnad av hamnkapaciteten.
Nu hotar Ryssland med vedergällning, men frågan är vad man i realiteten kan göra. Risken för militära provokationer i syfte att försöka underminera den politiska viljan i potentiellt tveksamma västländer ska inte underskattas, men lite tyder på ett mer storskaligt anfall. Litauen är ju som bekant ett Nato-land och kan därför hoppas på stöd från hela försvarsalliansen. Det finns redan trupp från andra Nato-länder i Litauen, inte minst amerikansk personal och USA:s president Joe Biden har tydligt varnat för att man kommer att försvara "vartenda tum" av medlemsländerna.
En dylik litauisk aktion före det ryska anfallet på Ukraina hade förstås inte bara varit politiskt olämplig, utan också riktigt farlig. Många varnade för att Moskva bara sökte en orsak för ett blixtkrig mot de baltiska länderna – vilket eventuellt också hade kunnat omfatta angrepp på Gotland. Därefter skulle Nato ställas inför fullbordat faktum och tvingas till fredssamtal på ryska villkor.
I dag är situationen annorlunda. Inte bara har Litauen rätt, utan egentligen också skyldighet, att påföra sanktioner mot rysk transittrafik. Dessutom är den militära beredskapen högre inom Nato och framför allt är den ryska krigsmakten upptagen i Ukraina. Där har man lidit svåra förluster i både manskap och materiel, vilka det bara delvis går att ersätta. Efter fiaskot i Ukraina har Kreml all anledning att inte pröva sin lycka i Baltikum.
Att Ryssland inte kommer att reagera på något sätt gentemot den delvis stoppade transittrafiken till Kaliningrad är ändå osannolikt. Moskvas problem är emellertid att det finns begränsade möjligheter att utöva utpressning gentemot Vilnius genom att exempelvis stänga av energileveranser. Litauen håller redan på att göra sig oberoende av Ryssland.
Hot brukar tyvärr alltför ofta dock gå hem och om inte i Vilnius, så åtminstone då i Bryssel. Därför gäller det att hela EU nu håller samman mot det ryska uppträdandet. Därtill inte bara för Litauens skull, utan också för möjligheterna att faktiskt tvinga Ryssland till det ukrainska förhandlingsbordet under rimliga omständigheter. Ryssland pressas inte bara militärt i Ukraina, utan framför allt ekonomiskt genom alla sanktioner – och nu också i det svårförsörjda Kaliningrad. Björnen börjar få riktigt rivet skinn.