Nej, det blir nog inte någon ny gigantisk vindkraftpark norr om Regna. Åtminstone har SR Energy valt att tills vidare pausa planerna, till många lokalboendes lättnad.
Parken skulle nämligen bli enorm, om inte till antal kraftverk så åtminstone på höjden. De 34 vindkraftverken skulle få en totalhöjd på 270 meter. Det skulle göra dem till några av världens högsta och dylika anläggningar ser man vanligtvis till havs. Då brukar det ibland bli protester mot hur horisonten förstörs från land. Man kan ju förstå hur långt kraftverken i Regna (tio gånger högre än skogen) skulle synas.
Därtill kommer att varje vindkraftverk kräver en gedigen plattform att stå på. Totalt sett blir alltså miljöpåverkan påtaglig och det är märkligt att dylika effekter sällan uppmärksammas mer eftersom andra stora industriprojekt i känslig miljö sannolikt vore otänkbara från första början.
SR Energy hänvisar till såväl påverkan som boendes oro och att kommunens ännu inte fattat övergripande beslut i frågan som orsaker till den aktuella pausen. Kanske blir den permanent, för i motsats till vad man kan tro går vindkraft i allmänhet och landbaserad i synnerhet inte ekonomiskt särskilt bra. Det finns en oro för nationell överetablering, kanske med påföljade konkurser som följd.
Detta kan ju låta märkligt, givet den långsiktiga bristen på fossilfri energi, men hänger i grund och botten samman med vindkraftens otillförlitlighet. När det är kallt och strömmen behövs som bäst blåser det ofta inte alls. Och när det verkligen blåser kan många producera mer energi än vad som egentligen behövs just då – med fallande priser som följd.
Allt detta leder dessutom till obalanser i energisystemet och detsamma gäller förvisso för solkraften, vars förtjänst dock är att dagar med svag vind ofta också är soliga – men det är en klen tröst vintertid med få soltimmar på nordliga breddgrader. Egentligen borde framtida energiförsörjning på nationell nivå planeras så att varje ny kilowattimme från väderberoende energi balanseras med en timme väderoberoende (kärnkraft och vattenkraft).
Samtidigt är solcellsparker – som den i planerade i Sonstorp – långt mindre påfrestande för närmiljön än stora vindkraftparker. Visserligen handlar det om stora arealer som tas i anspråk, fast omfattar dålig jordbruksmark gör det lite och i Sonstorp kan dessutom marken runt och under solpanelerna användas för bete.
Allting är långt ifrån klart, till exempel måste strandskyddsfrågan lösas. Finspång förefaller ändå ha valt rätt, om man nu kan säga att kommunen som sådan gjort ett aktivt val över huvud taget. "Marknaden avgör, bygger, hanterar och tar hand om produktionen från förnyelsebar energi" säger kommunalrådet Hugo Andersson (C) och det har han helt rätt i. Vad kommunen ändå kan göra är att ge alla rimliga förutsättningar att etablera sig.
Sedan får man ge bygglov för varje projekt för sig. Man bör vara chosefri i relationen till nya idéer, det gäller förvisso också vindkraftparker. Att planer för dylika dock tenderar att skjuta i höjden (faktiskt ganska bokstavligt) är dock ett problem. Det borde finnas utrymme för något mellan minimum och maximum, kan man tycka.