I en värld av de värsta grymheter var avrättningen av en jordansk pilot 2014 ett av de mest grafiska. Efter att ha tillfångatagits av Islamiska staten brändes han till döds, inlåst i en bur. Allting filmades och lades i sedvanlig ordning ut på nätet som en del av IS-propagandan.
Nu kommer en svensk medborgare – Osama Krayem – att åtalas för medverkan i terrormordet och det blir inte svårt att gripa honom, för han sitter redan i fängelse. Krayem var en av terroristerna bakom terrordåden i Paris 2015 och Bryssel året därpå. För det förra dömdes han till 30 års fängelse och för det senare till livstid. Räknat till antalet döda är han faktiskt Sveriges värste terrorist någonsin.
En rättegång mot honom i Sverige gör alltså i den meningen varken från eller till, men terrorismforskaren Magnus Ranstorp anser att det ändå finns en principiellt viktig poäng att han ställs inför rätta också för detta brott. Samtidigt är han lite orolig för var Krayem kommer att avtjäna sina sammantagna straff, om han döms i Sverige.
"Det som ofta händer är att de transfereras hem till Sverige och att de då kan få olika typer av lättnader eller straffreduktioner. Och det vore ju enormt olyckligt eftersom det är stor skillnad på att avtjäna ett straff i fängelse i Frankrike eller Belgien jämfört med i svensk kriminalvård" säger Ranstorp.
Tyvärr har han ju alldeles rätt. En demokrati är lik en annan, kan det tyckas, men Sverige har som bekant ofta gjort sig ökänd för våra låga straff och slappa kriminalvård. Det är förhoppningsvis på väg att förändras, men reformerna går långsamt. Och en terrorist som Krayem förtjänar varken silkesvantar eller att någonsin släppas ut. Hans livstid är ett straff som bör gälla just hela livet och verkställas var han än sitter i fängelse.
(Egentligen borde han väl dock, med tanke på offret, dessutom ställas inför rätta i Jordanien.)
Fallet Krayem är emellertid intressant också av andra skäl, förutom att Sverige lyckats producera så relativt många IS-resenärer. En gång framställdes han nämligen som typexempel på lyckad svensk integration!
Förutsättningarna fanns där, med en åtminstone till synes relativt välintegrerad familj och ett välvilligt omgivande samhälle. I elvaårsåldern deltog den unge Krayem i en film, som påstods visa idrottens betydelse för lyckad integration.
Men i vuxen ålder radikaliserades ändå Krayem och började anlägga islamistiska attribut som långt skägg och "traditionell" klädsel. Till sist åkte han till IS så kallade kalifat och som vanligt tycktes omgivningen förvånad. Som om ingen någonsin kunnat ana något.
Varför misslyckades då integrationen? Först och främst därför att alla vuxna människor bär ett ansvar för sina egna öden och vi ska inte inbilla oss att allt är "samhällets" fel. Krayem var egentligen redan integrerad, men valde av egen önskan att avvika.
Fast kanske misslyckades också integrationen eftersom det blev lite för mycket morot – eller om man hellre säger saft och bulle – och för lite piska. Inte för att den mycket unge Krayem behövde känna på piskan, inte där och då. Däremot de som så småningom lyckades rekrytera honom. För detta var ju på tiden då vi var "naiva" och inbillade oss att vi var immuna mot islamismens farliga smitta.
I dag är vi förhoppningsvis ändå lite mer uppmärksamma. Förhoppningsvis.