Redan de gamla grekerna. Bakom ordspråket ryms insikten att mycket av vår lärdom och förståelse för oss själva gick att återfinna redan under antiken, inte minst i Aten och de andra grekiska stadsstaterna. Inte för inte brukar man ibland också, och bara delvis på skämt, säga att hela filosofins historia i själva verket är en fotnot till Platons samlade verk.
Fast inte i Sverige, inte om Skolverket få bestämma! I förslaget till ny kursplan i historia för grundskolan börjar allt istället med vikingarna. Blott barbariet var en gång fosterländskt...
I ärlighetens namn var visserligen vikingarna påtagligt nyfikna jämfört med de inskränkta attityder som Skolverkets förslag ger exempel på, inte minst uttryckt i en politiskt korrekt nervositet i språkbruk. Just vikingarnas erövringståg och plundringar kallas följaktligen "kulturmöten" och genom att kalla den svenska stormaktstiden för "Östersjöväldet" undviker man det måhända obehagliga deltagandet i 30-åriga kriget.
Antiken får inte vara med över huvud taget. Detsamma gäller de första högkulturerna längs Eufrat och Tigris, Egyptens pyramider, liksom de indiska och kinesiska civilisationerna med mera, med mera som uppenbarligen inte faller Skolverkets byråkrater på läppen.
Den undervisning som föreslås strykas är ett omfattande kapitel med namnet "Forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700". Kvar blir lite anekdoter på lågstadiet – "Berättelser i antik och nordisk mytologi samt i äldre samisk religion".
Om än konturlöst går det att ana försök till vänstervriden historieskrivning, men då av det mer flummiga och insiktslösa slaget – långt från de stolta bildningstraditioner som fordom bar fram den svenska arbetarrörelsen. Från Skolverkets håll skyller man emellertid på svårigheter för lärarna att hinna undervisa om allt i en alltför pressad timplan. Det ligger något i det, men bara något. För hur kan det, som bland andra professorn i historia vid Lunds universitet Dick Harrison konstaterat, vara så att det som var allmänbildning för bara någon generation sedan, numera plötsligen betraktas som exklusiva kunskaper?
Knappast är det så att barn i äldre tiders skola studerade oerhört många fler timmar historia i veckan. Snarare har det skett en förflackning, varför det inte förvånar att elevernas resultat sviktar i Pisa-undersökningarna. Samtidigt dras Sverige sönder i ett nytt klassamhälle (sic!) där barn inte bara förvägras antikens lärdom i sig, utan också stora delar av den moderna historia som påstås viktigare än den äldre i förslaget till ny kursplan. Till exempel är det omöjligt att förstå Hjalmar Gullbergs antinazistiska hyllningsdikt "Död amazon" till Karin Boye, utan kännedom om spartanernas uppoffring vid Thermopyle.
Hur kan någon ens våga uttala ordet "demokrati" utan att känna till dess atenska ursprung, hur är det möjligt att förstå innebörden av att vara medborgare utan att ha hört talas om den romerska republiken? Vad vore feminismen utan Sapfos lyrik, hur ska det gå att förstå renässansen långt senare utan att veta något om dess antika förebild?
Fast renässansen tycks utrensad den med, eller nämns åtminstone inte vid namn. Vandalerna tycks härja fritt på Skolverket. Men vilka dessa vandaler egentligen var, ska inte barnen heller få lära sig.