Den både förvirrade och förfärade sidan som vill stanna i EU konfronteras nu med den verklighet som råder i resten av landet, skriver den brittiske författaren Andrew Brown (DN 26/6) från ett splittrat Storbritannien. Storstadsområdenas befolkning vill vara kvar i EU, invånare i landsbygdens och städernas periferier vill gå ur. Skottland är det enda undantaget.
Brown beskriver att valet har blottat klyftan mellan stad och land, där sveket mot de områden som lämnats på efterkälken precis har börjat.
Retoriken är bekant. Här heter det att Sverige slits isär. Eller att klyftan ökar mellan storstaden och landsbygden. Centrum associeras med framgång, glesbygd med dess motsats.
Upplevelsen av isolation i två olika verkligheter skapar en grogrund för missnöjespartier. Och populister utnyttjar och eskalera konflikten mellan stad och land, som är en urgammal politisk dimension. Brexit beskrivs som en seger för populisterna, precis som valet i Sverige 2014. Och många andra val i Europa de senaste åren.
En ort vars befolkning i sista valet lade många röster på flera olika missnöjespartier är Gusum, i Valdemarsviks kommun. Kanske går det att förstå lite av frustrationen som röstat Storbritannien ut ur EU där, även om landskapet är östgötskt.
Den gamla bruksorten har en anrik historia och dominerades länge av Gusums bruk, en viktig industri både lokalt och nationellt. Men som på många platser har globalisering och teknikutveckling lett till att gamla näringar lagt ner. Industrier som sågs som samhällsbärande är till stora delar borta, det gäller i Gusum, resten av Sverige och Europa. Byggnaderna har rivits eller står kvar som tomma monument över en tid då framtiden såg ljusare ut. På sådana platser har de senaste decenniernas utveckling inte bara varit av godo och kritik mot EU kan tas väl emot.
På pappret är det enkelt att kategorisera Gusum och även grannorten Ringarum, där nästan var fjärde väljare röstade på Sverigedemokraterna år 2014, som präglade av konflikten mellan stad och land. Där missnöje kan växa för att inte storstaden verkar se problemen.
Men i Gusum förfaller inte husen. På måndagskvällen är det en idyll. Sommarlediga ungdomar cyklar runt och ett par sitter på en bänk vid den stora skulpturen, gjort av den på orten verksame glaskonstnären. Från pizzerian i Folkets hus strömmar musik, på den stora ICA-butiken har personalen precis slutat och vid niotiden stannar Norrköpingsbussen. Även om de flesta arbetstillfällena har försvunnit finns servicefunktioner kvar. De senaste åren har även staten och kommunen satsat runt 100 miljoner på att sanera och iordningställa det gamla bruksområdet.
Brexit visar sprängkraften som finns i konflikten mellan stad och land. Och valresultatet i Gusum från 2014 visar att konflikten lever i idyllerna. Men bilderna går inte riktigt ihop. Samhället är i högsta grad levande, ändå växer missnöjespartierna.
Det kan vara det som gör konflikten så förrädisk - det största problemet är inte synligt. En tydlig berättelse finns om var storstaden är på väg, mot digitalisering och delningsekonomi. Utanför storstäderna finns i stället främst berättelsen om vad som har varit och vilka arbetstillfällen som har förlorats. Styrkan och nostalgin i den sista ska inte underskattas, den har precis bidragit till att rösta Storbritannien ut ur EU.