På twitter skriver den konservativa debattören Felicia Sundmark om hur hon saknar sin barndoms 90-tal: "i en liten skånsk by låste vi aldrig dörren till vårt hus, eller bildörren. Cyklarna stod olåsta på gräsmattan." Något som i sin tur fått Lisa Magnusson på DN:s ledarsida att reflektera över huruvida det verkligen var så mycket bättre förr. Att så kanske inte var fallet, åtminstone inte alltid, men att vi gärna ser vår barndoms Sverige i de ljusaste färger.
Sundmarks twittrande har också fått mig att fundera. Först och främst över cykelstölder, för de hörde till vardagen lika mycket som i dag under 80- och 90-talen, när jag studerade i Lund. Folk stal som korpar och följaktligen fick också undertecknad många cyklar stulna, varav jag ännu saknar en silverfärgad Rex som jag en gång fått i 13-årspresent och en militärcykel av den allra äldsta modellen (m/42). Efter hand lärde man sig och köpte allt billigare och därmed sämre cyklar, utan ljusen och med usla bromsar.
Ibland gjorde polisen razzior mot cyklister med undermåliga fordon, vilket alla vi studenter tyckte var djupt orättvist, eftersom polisen lika lite då som nu löste några stölder. Så vi fick alla praktiskt lära oss vad det innebar när samhällskontraktet slutar fungera. Sådant kan underminera förtroendet för vilken stat som helst.
Fast detta var i den gröna ungdomen, inte i min barndoms Skåne, vilket precis som i Sundmarks fall utspelade i en liten by, fast alltså ett par decennier tidigare. Och då lämnade vi alltid cyklarna olåsta. Däremot inte bilarna eller husets ytterdörrar nattetid. Vill minnas att det redan då gick historier om att det minsann var bättre förr. Ibland stämde det säkert. Andra gånger har minnet förmodligen alltid varit selektivt.
Men ligor som åkte runt på landsbygden i stöldturnéer, nej det är något nyare. Polisen var också närvarande på ett annat sätt i samhället. Skottlossning med automatvapen hände "någon annanstans", inte i Sverige. Maffian existerade – på Sicilien och i Amerika. Och egentligen mest på film. Huvudlöss var lika gammalmodigt som spanska sjukan och andra farsoter.
Jag tror att det verkligen är lätt att minnas gårdagen i väl kulörta färger, men historien är inte heller en linjär process där allting hela tiden går i rätt riktning. Ibland var det verkligen bättre förr.