"Det är så här världen slutar. Inte med en knall utan med ett gnyende" konstaterade en gång författaren TS Eliot. Och så kan det också gå med politiska karriärer. Som när Reidar Svedahl röstades bort från alla politiska poster utom stolen i Norrköpings fullmäktige.
Svedahl är förstås besviken, men under måndagens fullmäktige inskränkte sig invändningarna till just ett gnyende. Han hade kunnat ställa till med långt större kalabalik, men valde – klokt nog – en mer lågmäld profil. Det gjorde Svedahl rätt i. Tidigare har Svedahl visserligen lovat (eller hotat) att driva sin sak i domstol, men det blir nog inte mycket av den saken. Måhända inser han att det bästa som finns att göra i dagens situation att se framtiden an med ett visst stoiskt lugn.
Bitterhet ligger förhoppningsvis inte för Svedahl, fast möjligen inte heller – som han påpekade under måndagen – att mata änder i parken. Samtidigt som han funderar på sitt politiska arv, i form av ett nästan (fast i grunden berättigat) Don Quijoteskt strid mot utbyggd vindkraft. Och ett förmodligen ännu starkare driv för utbyggd kärnkraft.
Därmed kommer vi samtidigt in på den relation som till sist bidrog till Svedahls fall. Kontakter med Marvikens nuvarande ägare Niclas Adler. Som ledde till rabalder redan under åren med Kvartetten och som till sist blev riktigt besvärliga för Borgerlig samverkan.
Att flirta (eller vad man nu ska kalla det) via messenger med en betydligt yngre kollega från ett annat parti var förstås, på ren och ohymlad svenska, idiotiskt. Och säkert skäl nog till att många förlorade förtroendet för Svedahl. Fast händelsen inträffade inte heller i något vakuum. På grund av relationen till Adler hamnade Svedahl till sist i en lojalitetskonflikt han hade svårt för att hantera.
Efterspelet har mest varit sorgligt. Inklusive ganska många infama angrepp på Svedahls person. Sådant kan vi klara oss utan i politiken.
Några frågor har ändå lämnats obesvarade i framför allt efterträdaren som kommunalråd Monica Holtstads (L) knä. Dels huruvida det ganska hårdnackade motståndet mot vindkraft kommer att bestå, om exempelvis Holmen ånyo kommer att ansöka om bygglov. Dels huruvida Borgerlig samverkan kommer att orka slå vakt om flygplatsen med samma frenesi som Svedahl.
Dels och framför allt vad som händer med kärnkraften. I kommunen över huvud taget, men i synnerhet kanske i Marviken – som av naturliga skäl sannolikt förblir den bästa platsen för en liten så kallad SMR-reaktor i kommunen. Alldeles oavsett att Adler därmed lär bli inblandad på ett eller annat sätt.
Det går nämligen inte att låtsas som om de besvärliga frågorna inte existerar. Det gick inte för Svedahl att bortse vad allmänheten uppfattade som en besvärande relation till Adler. Och det går inte för kommunen att bortse från förutsättningarna att bygga ny kärnkraft.
Kanske kommer det att byggas reaktorer på helt andra platser i Sverige. Redan existerande reaktororter ligger naturligtvis bäst till. Fast ärligt talat ligger också Norrköping bra till. Det är i stor utsträckning Svedahls förtjänst. Det arvet får inte förflackas.