Filmregissören med mera Oliver Stone brukar väl räknas till de liberala kretsar som många svenska journalister uppskattar, så kanske är det inte så konstigt att Sveriges television sände hans intervjuserie med Rysslands president Vladimir Putin. Själv är Stone en usel journalist och hans servila intervjustil har redan sågats av många. Men efter att äntligen ha sett alla delarna, tycker jag samtidigt att den faktiskt säger en hel del. Om Stone och hans avsikter.
Stone påstår sig vilja ”förstå” Putin. Vägen dit går uppenbarligen genom att undvika kritik och konfrontation i största allmänhet. Att Stones kunskaper om Ryssland är undermåliga är uppenbart, fast jag undrar om det egentligen ens var hans tanke att göra presidenten till huvudperson. Snarare försöker han använda honom för att presentera sin egen kritik av amerikansk politik. Frågorna är ställda så att också Putins kritik mot samma politik ska framstå som rimlig.
Samtidigt köper Stone mer eller mindre okritiskt Putins propaganda i relationerna till exempelvis Georgien och Ukraina, ja mer än så. Enligt Stone destabiliserade amerikanska intressen till exempel Ukraina under revolutionen -14, därtill tillsammans med extremnationalister. Putin kan inte annat än hålla med...
Putin lindar förstås Stone kring sitt lillfinger och gentemot hans ärkefjäskande kan presidenten till och med kosta på sig en lagom kamratlig och till synes sympatisk attityd. Putin är att gratulera! Man kan tycka precis vad som helst om Putins politik – i manipulation och maktutövning saknar han nästan internationella motsvarigheter. Det är beundransvärt på sitt sätt.
Däremot får vi inte lära oss mycket av verkligt värde om Ryssland och förutsättningarna för rysk politik. Egentligen inte mycket om människan Putin heller.