”Jag har för avsikt att komplettera Svenska Akademiens stadgar på det sättet att det görs tydligt att det är möjligt att lämna Akademien på egen begäran. Den som under längre tid än två år inte deltagit i arbetet ska vidare anses ha lämnat Akademien, även om ledamoten inte formellt begärt sitt utträde. Det är en given utgångspunkt i svensk och internationell rätt att den som inte längre önskar vara ledamot av en sammanslutning ska ha möjlighet till utträde."
Sällan har ett kungligt besked under modern tid varit så välkommet som Hans Majestäts uttalande under gårdagen. Först och främst eftersom kungen slår fast lagens företräde. Inga står över lagen – ej heller Svenska Akademiens medlemmar, som i likhet med alla andra medborgare har rätt till utträde.
I en situation där den ärevördiga Akademien befinner sig i fritt fall på grund av att deras egna medlemmar misskött sitt ansvar, förstår kungen vad historien kräver. Ingen annan har rätt att reformera stadgarna. Kungen gör det i uppenbar harmoni med såväl folkviljan som nationens intresse över generationerna. Carl XVI Gustaf förändrar för att bevara.
Svenska Akademiens medlemmar har åter anledning att ödmjukt begrunda sin beskyddares försvar av den institution som de genom sitt eget beklagansvärda uppträdande har förrått. Det enda de kan pryda sig med är skammens rodnad.