Min första reaktion är viss besvikelse, för jag hade väntat mig mer någonting i stil med Svensk maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson (Norstedts). Till och med böckernas omslag liknar varandra, vilket förstås är ett listigt drag av förlaget Fri tanke.
Men Gangstervåld är egentligen mer av en debattbok, där författaren Fredrik Kärrholm på ett förtjänstfullt sätt visserligen belyser det svenska rättsväsendets misslyckanden, dess politiska kopplingar och framför allt vad som behöver göras för att bryta den allt grövre och mer omfattande brottsligheten. Förorternas gangstervåld avhandlas i den första halvan och dessutom ganska akademiskt.
Det som då gör mig lite besviken är att jag tror läsaren hade sett fram emot mer av Kärrholms egna erfarenheter. Han är nämligen något av ett unikum, långt mer än "bara" akademiker. Kärrholm är polisinspektör med egen erfarenheter av de våldsamma gängen. Han har tjänstgjort i bland annat Rinkeby och är dessutom medförfattare till standardverket Polishandboken.
Med detta sagt är det inte någon dålig produkt som ligger framför mig på skrivbordet. De kriminella gängens exempellösa övervåld debatteras flitigt var och varannan dag, med ständigt nya exempel på hänsynslösa mord eller andra grova våldshandlingar. Gangstervåldet kommer precis rätt i tiden och som Kärrholm själv konstaterar är en del av hans slutsatser kontroversiella.
Eller egentligen inte, om vi ska vara ärliga! För några år sedan hade det ännu varit tabu att peka ut invandringspolitiken som en viktig grogrund till framväxten av kriminella förortsgäng, men knappast i dag. Däremot behövs det att någon reder ut begreppen i det kriminalpolitiska nystat. Inte det lättaste och ibland spretar också Gangstervåld ganska mycket. Kärrholm avhandlar allt från rättsfilosofi till misslyckad bostadspolitik och behovet av hårdare straff (och varför, i motsats till vad man tro av samhällsdebatten, dessa straff fortfarande lyser med sin frånvaro).
På det hela taget tycker jag Kärrholm lyckas, även om inte ens jag håller med om riktigt alla slutsatser. Vad som framför allt framstår som uppenbart är att det inte räcker med mindre justeringar, hela grundsynen på brott och straff måste förändras. Det innebär i sin tur en i vissa stycken säkert smärtsam uppgörelse med flera decennier av mer eller mindre misslyckade kriminalpolitiska grundsatser.