Mördarbarnen nu också i Norrköping

Nej, det kommer inte att räcka med vanliga sociala åtgärder.

Norrköpings centrum har blivit vittne till ett fruktansvärt dåd.

Norrköpings centrum har blivit vittne till ett fruktansvärt dåd.

Foto: Jonathan Posluk

Ledarkrönika2024-10-25 16:30
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Barnamördare har man ju, tyvärr, hört talas om – men mördarbarn? Ändå är det precis vad det är fråga om. Barn under 15 år som mördar jämnåriga eller äldre, ofta rekryterade av kriminella gäng.

I skrivande stund kämpar just nu en 18-åring för sitt liv, svårt skadad efter att ha blivit skjuten i centrala Norrköping. Den misstänkte mördaren har redan gripits.

Han är under 15 år.

Och har försatts på fri fot, vilket kan göra vem som helst upprörd, fast i ärlighetens namn också låter värre än vad det är. Till skillnad från äldre ynglingar har han alltså inte häktats, utan lämnats över till sociala myndigheter. Det innebär inte att han går fri i gängse mening.

Dessutom måste han förstås, precis som alla andra misstänkta vid vilka brottmål som helst, principiellt betraktas som oskyldig fram till annat bevisats. Fast han kommer aldrig att ställas inför rätta.

Personer under 15 år är inte straffmyndiga, de kan alltså inte dömas för några brott. Däremot kan de tas om hand av sociala myndigheter och också låsas in för kortare eller längre tid – beroende på om de anses farliga för sig själva eller andra. Så har det alltid varit i modern tid, samtidigt som det förr (och då talar vi om åratal snarare än decennier) var mycket ovanligt att barn under 15 år misstänktes för mord. Någon rekrytering av "kriminella" barn föregick över huvud taget inte och eftersom det handlade om så få personer var det relativt lätt för samhället att lägga stora resurser på dessa ynglingar (för det var nästan aldrig flickor).

Nu tvingas också Norrköping känna av det gängrelaterade våld som redan drabbat många andra delar av landet. Hur ynglingar i nedre tonåren rekryteras för att utföra grova våldsbrott – delvis just därför att de inte är straffmyndiga. Då ska man ändå komma ihåg att det är betydligt vanligare att något äldre tonåringar rekryteras. Att "brösta en fyra för att bli en hundragubbe" är ett välkänt begrepp. De flesta mellan 15 till 18 år riskerar nämligen inte mer än (högst) fyra års sluten ungdomsvård.

De under 15 år riskerar inte ens det, men blir naturligtvis föremål för andra sociala åtgärder. Vi talar alltså om HVB- eller SiS-hem. Båda vårdformerna har med viss rätt blivit kritiserade för att ofta vara undermåliga. Det handlar dessutom om vård, inte straff i egentlig mening.

Som av en tanke presenterar så Norrköpings kommun sin tilläggsbudget för nästa år, samtidigt med mordförsöket i centrum. Socialnämnden konstaterar kraftigt ökade kostnader på grund av den pågående våldsvågen. Följaktligen tvingas kommunen skjuta till ytterligare 50 miljoner kronor, vilka bland annat ska gå till just HVB-platser.

Den förfärliga utvecklingen går alltså att översätta direkt i kronor och ören, inte bara för staten utan också drabbade kommuner (de är många). För Norrköpings del kan det vara värt att komma ihåg detta när besparingar på andra områden debatteras. Det är priset vi får betala för stora sociala problem, en misslyckad integration och en åtminstone tidigare alltför slapp kriminalpolitik. Felen har begåtts på nationell nivå, men det är kommunerna som ofta får betala priset för konsekvenserna.