"Mongolerna beordrade att, med undantag för fyrahundra hantverkare, hela befolkningen, inklusive kvinnor och barn, skulle dödas, och att ingen, varken kvinna eller man, skulle undkomma."
Så beskriver den persiske historikern Juvayni vad som kallats den värsta dagen i historien. Allting inträffade för i dagarna exakt 800 år sedan i en stad som åtminstone jag inte ens hade hört talas om förrän, av en tillfällighet, för några år sedan – Merv. Hon som kallades städernas drottning i khwarezmidernas imperium. Allt låter som tagit ur Tusen och en natt, och så kan det faktiskt också ha varit, staden och dess berömda karavanseraj kan ha varit en förebild för sagoverket.
Fast att till och med inbitna allätare av historia som undertecknad är noviser på området är möjligen (men bara möjligen) ursäktligt, för av Merv återstår i dag inte annat än lite sorgliga ruiner och khwarezmidernas imperium är uppdelat på flera stater. Imperiets huvudstad har vi nog ändå hört talas om: Samarkand, i dagens Uzbekistan (medan ruinstaden Merv ligger i Turkmenistan).
Under medeltiden hade det muslimska Merv blomstrat, men 1219 öppnades syndaflodens portar för jätteriket (ungefär dubbelt så stort som dagens Iran). Djingis Khan hade nämligen bestämt sig för att invadera hela landet och i spetsen för en armé på mer än 100.000 man började blodbadet. För just ett sådant var det. Djingis Khan använde sig flitigt av terrorkrigföring, vilket bland annat innebar att städer som inte kapitulerade utan strid ofta utsattes för mer eller mindre besinningslösa massakrer. I bästa fall mördades bara män, medan kvinnor och barn förslavades, men ibland gick mongolerna längre än så och mördade alla invånare.
Så gick det för Merv, som vid tillfället visserligen eventuellt "bara" hade en fast befolkning om 70.000, men dessutom hade blivit tillflyktsort för hundratusentals flyktingar undan kriget. En siffra jag ofta stöter på är att mongolerna ska ha mördat sammanlagt 1,3 miljoner människor under loppet av några dagar.
Skulle så verkligen ha varit fallet måste dessa dagar varit några av de blodigaste i världshistorien, fullt i klass med den mest intensiva fasen av folkmordet i Rwanda eller när Förintelsen var som mest omfattande 1945.
Jag är, som redan sagts, ingen expert på Djingis Khans krigföring, jag kan inte avgöra om massmordet i Merv verkligen omfattade mer än en miljon människor eller inte. De rent logistiska förutsättningarna kan få en att undra. Enligt den ovan nämnde Juvayni ska varje mongolisk soldat tilldelats tre- eller fyrahundra offer att avrätta...
Fast även om det "bara" skulle röra sig om hälften så många människor, är det inte fråga om några mytiska överdrifter. Dessutom var krigföringen typisk för mongolerna i allmänhet och den lokale befälhavaren – Djingis Khans son Tolui – i synnerhet. Under invasionen av Ryssland längre västerut förstördes otaliga städer och i rysk historieskrivning brukar man tala om "mongoloket". Erövringskrigen var kort sagt en demografisk katastrof, vilket under loppet av ett par hundra år beräknas ha kostat 30 till 80 miljoner människoliv. I absoluta tal ska det redan då folkrika Kina (över 100 miljoner invånare) ha drabbats hårdast.
Allt detta är en påminnelse om att folkmord varken är något nytt eller specifikt västerländskt, för den som inbillar sig det. Dessutom är inte ens det mongoliska barbariet svartvitt, till exempel tillämpade Djingis Khan en för sin tid närmast unik politik av religiös tolerans.
Likväl är det framför allt grymheterna som förtjänar att kommas ihåg, i synnerhet som det finns en tendens att romantisera lite äldre historiska epoker. Minnet av offren för några av historiens värsta dagar förtjänar bättre.