Varför göra något i dag, som man kan skjuta upp till morgondagen?
Ovanstående devis låter nog lite bakvänd i de flestas öron. Men av någon anledning har Stefan Löfven gjort den till sitt signum. Det är inte annorlunda med januariöverenskommelsen, där flera frågor först grundligt ska utredas, för att – högst eventuellt – leda till beslut senare under mandatperioden.
Att utreda går tydligen an, men förr eller senare måste man ta ställning. Ett aktuellt exempel är utredningen om FN:s famösa så kallade kärnvapenförbud. Så kallade, eftersom det saknar realpolitisk relevans. Inte en enda stridsspets kommer att försvinna på grund av pappersförbudet.
Men avtalet togs fram under Sveriges tid i FN:s säkerhetsråd och har en varm tillskyndare i utrikesminister – ja, hon är fortfarande det! – Margot Wallström (S). Ytterligare ett wallströmst hugskott, men dessutom av flera skäl säkerhetspolitiskt vanskligt för Sverige att skriva under. Vårt samarbete med Nato-länder kan hotas. Därför protesterade Wallströms partikamrat på försvarsministerposten Peter Hultqvist. Löfven var tvungen att välja, men realistiskt sett hade han bara ett alternativ: nej. Och därmed offentligt förolämpa sin utrikesminister, liksom delar av den egna partivänstern.
Fast varför fatta beslut över huvud taget?
Löfven gjorde som han brukade, han sköt frågan på framtiden. Konventionen lades i en utredning och frågan desarmerades därför lagom till riksdagsvalet.
Men inte ens en löfvensk utredning varar för evigt. Nu är utredningen klar och slutsatsen är glasklar: en svensk underskrift vore säkerhetspolitiskt riskabel för Sverige, utan att avtalet för den skull innebär några stora fördelar. Tvärtom kan detsamma rentav vara kontraproduktivt och till exempel skada det långt viktigare icke-spridningsvatalet.
Det är med andra ord lätt för Löfven att säga. Men också svårt, för ett nej innebär ju fortfarande att han tvingas köra över Wallström.
Tur då att utredningen först ska på en remissrunda. Beslut kan dröja. Var beredd på att det gäller fler frågor under mandatperioden.