Ingen ska behöva leva i Undantagssverige.
Skottlossningar och exploderande bomber. Svarta rubriker, men numera mer sällan i riksmedia. Smällen i Hageby var dock ovanligt kraftigt och – som vanligt tvingas vi tillägga – får vi åtminstone vara glada över att ingen dödades eller skadades.
Den materiella förödelsen blev dock stor och chocken bland många närboende nog så påtaglig. För egentligen går det förstås aldrig riktigt att vänja sig vid hotet för sprängdåd. Den statistiska risken att drabbas är liten, men... Statistiskt är det inte så farligt att köra bil utan säkerhetsbälte heller. Tills något händer.
Ibland talas det om krigszoner. Ofta lite slarvigt, men psykologiskt inte utan sina poänger. Låt oss jämföra med Ukraina! Fast då inte med någon av frontstäderna, utan orter som relativt sällan drabbas. Fast där flyglarmet ändå ljuder ofta och missilerna slår ner emellanåt. Man kan aldrig riktigt veta var.
Det råder undantagstagstillstånd i Ukraina. Både juridiskt och mentalt. Det senare är intressant också för oss. För när skottlossningarna och sprängdåden blir för många börjar vi alla anpassa oss till en ny vardag. En vardag som emellertid inte är normal, utan uttryck för just ett mentalt undantagstillstånd.
Rent faktiskt kan detta innebära att undvika vissa platser vissa dagar och vissa tider på dygnet. Fast också att, om möjligt, kanske bosätta sig någon annanstans.
Så enkelt är det förstås inte att flytta. Fast principen gäller i båda riktningarna. Det ska nog till ganska mycket våld för att någon ska lämna ett bostadsområde, så länge man inte själv är direkt drabbad. Var som helst i Sverige ska tilläggas. Men man behöver åtminstone inte flytta dit!
Hageby har, med rätta eller inte, haft lite dåligt rykte länge. Det blir naturligtvis inte bättre efter den senaste våldsyttringen. Trots att man (åtminstone statistiskt) kan hävda att det inte är så mycket sämre än på andra håll i staden, att våldet drabbar fler platser i Norrköping och att Hageby faktiskt är en ganska blandad stadsdel på många sätt.
Fast man flyttar kanske inte dit, om man inte absolut måste.
En gång är som bekant ingen gång. Därför kan Mirum galleria mycket väl hantera skjutningen där nyligen. Gallerian är ju annars lugn och hur extrem händelsen än var uppfattas den nog som ett unikum. Så länge det inte händer något liknande igen. Skulle så ske är dock risken stor för att "utsocknes" handlar någon annanstans istället.
Ofta kan till synes små förändringar påverka situationen på gatuplanet betydligt. För några år sedan var situationen kring Stortorget till exempel ganska illavarslande. En butik besköts till och med i någon form av "uppgörelse". Sedan försvann butiken och med den många av de problem som funnits runt torget.
Ibland kan det alltså räcka med relativt små förändringar för att uppnå större trygghet och en verklig normalitet. Så att man slipper en vardag i Undantagssverige, där man tvingas anpassa sig för att inte riskera något eller ta omvägar runt obehagliga situationer. Det är nämligen inte vanliga hederliga svenska medborgare som ska behöva leva i ett undantagstillstånd. Det är brottslingarna som ska göra det – till de byter yrkesbana.