Pengarna slut redan innan försvarsbeslutet

Försvarspolitiken må vara tillkrånglad, men i grund och botten är lösningen på problemen enkel: gör om, gör rätt.

Soldaterna och förbanden blir fler, men inte stridsvagnarna.

Soldaterna och förbanden blir fler, men inte stridsvagnarna.

Foto: Petra Älvstrand/TT

Ledarkrönika2020-12-04 07:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

I dag genomför Hemvärnet sin uniform på jobbet-dag. Ett klokt initiativ, för Hemvärnet utgörs ju av vanliga svenskar med vanliga arbeten – överallt i samhället. Att en dag om året ha uniform på jobbet är ett utmärkt sätt att påvisa den folkliga förankringen. Fast i år blir det kanske lite svårare att sprida budskapet, för många jobbar ju i hemmets bunker snarare än på sina ordinarie arbetsplatser, på grund av covid-19.

Sedan finns det andra som gärna håller sig lite undan av andra skäl. Man kan förstå om försvarsminister Peter Hultqvist mer än gärna håller avstånd för närvarande – och inte bara med tanke på corona. Hultqvist skulle nog gärna slippa alla "näsvisa" journalister också, sedan det visat sig att ännu ett försvarsbeslut riskerar att bli underfinansierat.

15 december ska riksdagen fatta försvarsbeslutet för i första hand nästa femårsperiod, men pengarna är slut redan innan beslutet tagits!

Svenska Dagbladet har kunnat avslöja hur det saknas tolv miljarder kronor i budgeten, främst på grund av ökade kostnader när flygvapnet ska moderniseras med nya JAS 39 E. Samtidigt som dagens totala numerär på knappt 100 flygplan ska bibehållas, har inköpen av 60 Gripen E fördyrats och till detta kommer kostnader för flygtekniskt samarbete med Storbritannien.

Av olika skäl kan fördyringar uppstå, till exempel påverkas många kostnader av hur den svenska kronan förhåller sig till andra valutor. Fast den uppkomna underfinansieringen påvisar hur små marginalerna är, det finns helt enkelt inte utrymme för någon omfördelning utan allvarliga komplikationer för resten av försvaret.

Men även om man medelst osthyvel skulle lyckas hyvla fram extramiljarderna, finns det fortsatt en underbalans i det kommande försvarsbeslutet. Nämligen skillnaden mellan målsättning och möjligheterna att faktiskt nå dit.

På Folk och Försvars hemsida konstaterar generalmajoren och ledamoten av Kungliga Krigsvetenskapsakademien Karlis Neretnieks till exempel att dragens ofullständiga två brigader ska växa till tre och en halv. Långt från kalla krigets 30 brigader! Men ändå en kraftig upprustning jämfört med dagens situation.

Eller kanske inte. För som Neretnieks påpekar innebär upprustningen inte några nyinköp av varken stridsvagnar eller stridsfordon 90. Vid en proportionellt kvalitativ upprustning skulle också pansargaraget behöva utökas med 50 procent, men så blir det alltså inte. Dagens resurser ska fördelas på fler förband och man kan fråga sig om slutresultatet i alla stycken ens blir bättre än dagens situation. Om det inte hade varit bättre att koncentrera de alltför magra resurserna.

Åter påvisas därmed de olyckliga likheterna med till exempel 1936 års försvarsbeslut, som visserligen också var relativt ambitiöst – men helt otillräckligt inför den utmaning man ställdes inför. Årets försvarsbeslut (om det nu blir något) bör därför inte betraktas som någon sorts rimligt medelvärde. Visst är upprustningen påtaglig jämfört med dagens nivå, men även om man sorgfälligt lyckas lösa frågan om akut underfinansiering kan beslutet även i bästa fall bara betraktas som ett golv.

Sverige kommer utgiftsmässigt att lägga sig på ungefär samma relativa nivå som våra nordiska grannländer. Långt ifrån den betydligt mer respektingivande politiken under kalla kriget.

Det finns en majoritet för en annan försvarspolitik i riksdagen, förutsatt att Centerpartiet och Liberalerna överger regeringens lappa och laga och låtsas som det regnar-attityd. Fast låt oss inte hoppas på för mycket! En hel del talar för att vi går mot ännu ett underfinansierat försvarsbeslut.