Så här kan det också gå. (Från koranbränning i Malmö tidigare i år.)
Kanske bör vi tacka kung Bores oväntat snara Eriksgata denna vinter. Riktigt dåligt demonstrationsväder med andra ord, vilket också märktes under lördagens tämligen taffliga koranbränning och (fysiskt) närstående propalestinska demonstration.
Polisen hade också förberett sig för det värsta. Och än mer än Bore är det nog just polisen vi ska tacka.
Därtill var förstås förutsättningarna för upplopp dåliga nog i vilket fall som helst. Den propalestinska demonstrationen anordnades visserligen av föreningen Handala, som tidigare gjort sig omöjlig på bland annat ABF på grund av vägran att ta avstånd från Hamas. Men demonstrationen var lugn och samlade som mest bara ett 50-tal personer. Organisatörerna hade också uppmanat deltagarna att strunta i den nästan samtidigt pågående koranbränningen.
Denna lockade i sin tur bara kanske hälften så många åhörare. Några glåpord fick koranbrännaren stå ut med, men mer dramatisk än så blev aldrig den patetiska tillställningen. Gott så.
Och därmed är det också lätt att vända blad. Världen både inom och utom våra gränser är besvärlig nog för att bry sig om misslyckade demonstrationer.
Fast riktigt så enkelt är det inte heller. Och just eftersom vi slapp det kaos som följt på andra koranbränningar och demonstrationer kan det finnas många skäl att, i lugn och ro, reflektera över vad som är rimligt och inte.
Vi kan alltså tacka polisen för lördagens lugn. Fast samtidigt är dylika, ganska omfattande polisinsatser, förstås inte gratis. Ytterst handlar det om skattebetalarnas pengar, som naturligtvis hade gått att använda till mycket bättre saker.
Koranbränningar riskerar ofta att spåra ur fullständigt, men den här gången fanns det skäl för ytterligare oro på grund av den samtidigt pågående propalestinska demonstrationen. Kanske var det en fördomsfull slutsats, kanske gjorde omständigheterna att förutsättningarna för eventuellt bråk frös till isstoder i Norrköping.
Fast under andra omständigheter hade det förstås också kunnat sluta annorlunda. Hur klokt är det att bevilja dubbla demonstrationstillstånd samtidigt – på enkelt promenadavstånd mellan varandra?
Svaret på den frågan är egentligen att polisen är hårt trängd efter att tidigare vid flera tillfällen underkänt demonstrationer som innefattat koranbränningar, eller flyttat tillställningarna till annan plats. Bara för att därefter få sina beslut upphävda i domstol.
I praktiken är det i dag omöjligt att stoppa även de mest kontroversiella demonstrationer och svårt för polisen att ens flytta desamma.
Vi bör naturligtvis inte återinföra några hädelselagar bara för att delar av den muslimska världen går i spinn och islamister hotar att angripa vårt land. Fast man borde också kunna diskutera omständigheterna för dessa planerade hädelser.
Regeringen låter utreda om demonstrationstillstånd skulle kunna förvägras av säkerhetspolitiska skäl. Det är en både helt rimlig och helt orimlig attityd! För om detta i praktiken skulle innebära att polisen till exempel förvägrar tillstånd att bränna koranen gång efter gång har demonstrationsrätten i praktiken urholkats.
Samtidigt borde det finnas omständigheter när polisen ofta ska kunna säga nej. I synnerhet när det gäller plats, men undantagsvis också när det gäller tidpunkt. Att sammanjämka dessa uppfattningar – den i princip oinskränkta demonstrationsrätten och polisens möjligheter att upprätthålla god ordning – är inte lätt, men inte heller nödvändigtvis omöjligt.
Det gick ju bra i Norrköping, den här gången. Fast det är en klen tröst om liknande situationer med helt andra och sämre förutsättningar uppstår vid annat tillfälle.