Sverige i december är ett gränsland mellan natt och dag. Mörkret härskar. Men i den mörkaste tiden skrider Sankta Lucia in. Hon tänder sina vita ljus och skänker oss julfröjders aning, som det heter i sången.
Men allt färre luciakronor strålar i dag. Runt om i Östergötland har luciafiranden ställts in. Valdemarsvik och Finspång blir utan. Och i västra länsdelen står Boxholm och Vadstena utan firanden.
Ett hoppfullt undantag är däremot Norrköping. För första gången sedan 2016 är det officiella luciatåget fulltaligt.
Att luciafiranden ställs in på fler ställen lär ha en mängd förklaringar. Säkerligen spelar pandemin in. När en tradition har brutits en och två gånger är den svårare att starta upp och väcka intresse för igen.
Möjligen spelar det också in att luciafirandet alltmer faller utanför de populärkulturella ramarna. Juletiden – precis som många andra högtider – verkar amerikaniseras mer för varje år. Runt om på klotet spelas samma julsånger och ses samma julfilmer. Och i dessa förekommer inte Lucia.
En ytterligare delförklaring lär vara att politiseringen av luciatågen har gett resultat. I SVT Nyheter konstaterades det för ett par år sedan att debatten om lucia skär genom frågor som genus, ras och klass. Det vill säga det så kallade kulturkrigets frontlinjer. För skolor, föreningar och kyrkor innebär det här att luciafirandet har blivit till ett minfält. Särskilt svår har utnämningen blivit av den som ska gå först i tåget.
Visserligen är av godo att den skönhetstävling som utnämningen av Lucia har varit på många håll har försvunnit. Däremot har ambitionerna att förändra luciafirandet inte stannat där. I stället har det stundtals blivit en tävling i att hitta en Lucia som är så långt ifrån den klassiska bilden som bara möjligt.
Ett talande exempel på hur luciatraditioner har laddats gavs i Malmö några år innan pandemin. Då meddelades det rimliga beslutat att stadens Lucia inte ska väljas utifrån utseende. Men inte heller sångröst skulle spela roll – vilket framstår som märkligt. Lucia fick vara en kille och det finns ingen övre åldersgräns. Frågan är dock vad som uppnås genom att låta en karl i skäggstubb utan sångröst bli Lucia?
Vad som går förlorat när luciahögtiden har politiserats är däremot uppenbart. En välbehövlig ljushögtid i mörka december – som sprider hoppets ljus – riskerar i värsta fall att sakta försvinna.
I stället för att politisera luciafirandet bör vi låta det vara som det är. En tradition med fina sånger för alla att samlas kring när det är som mörkast i landet. Allt här i världen är inte politik.
Edvard Hollertz, agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning