Det stundar generationsskifte inom Moderaterna i Norrköping. Sedan höstens kalabalik – som slutade med att Borgerlig samverkan sprack – har det varit relativt tyst från partiet. Åtminstone för den som till exempel läser NT:s debattsida.
Även om man kan diskutera orsak och verkan, var utvecklingen naturligtvis ett svårt nederlag inte bara för partiet, utan också för gruppledaren i kommunfullmäktige Sophia Jarl. Liksom för hennes vapendragare (eller vågar vi rentav säga mentor?) Ingrid Cassel. Den senare väljer nu att lämna posten som kretsordförande. Vi får väl utgå från att det också är som Cassel säger, att hon lämnar av egen fri vilja.
Torsdag 20 mars håller Moderaterna sitt kretsårsmöte och till ny ordförande föreslås Pär Österlund i Finspång. Kyrkoherde Pär Österlund närmare bestämt.
Det är förmodligen ett gott förslag och förhoppningsvis också lagom okontroversiellt. Fast kanske inte helt.
Som alltid finns det en historia. Finspång har emellanåt varit ett svårskött pastorat och Österlund har tidigare bland annat kritiserats för att ha motarbetat kvinnliga präster. Även om kyrkliga angelägenheter numera sällan står särskilt högt upp på den politiska agendan, skulle en kvinnoprästmotståndare knappast gå för sig på ledande moderata förtroendeuppdrag. Enligt Österlund är den frågan emellertid utagerad sedan många år och valberedningens ordförande Jörgen Rundgren (tidigare mångårig gruppledare för Moderaterna i Norrköping) har också varit tydlig med vilka krav som ställs.
Mer pikant är möjligen det politiska ménage à trois som uppstår i och med att Österlunds tidigare hustru nu råkar vara ingen mindre än Jarls fru! Det borde visserligen inte ha någon som helst sakpolitisk betydelse. Såväl Österlund och Jarl är tydliga med att deras politiska relation kommer att präglas av professionalism och inget annat.
Likväl, förutom en del möjliga folkliga lustigheter på de inblandades bekostnad (det får folkvalda stå ut med), finns det skäl till varför frågor om allt från lojaliteter till eventuella personliga motsättningar uppstår i dylika situationer. Det är egentligen inte så annorlunda jämfört med hur många frågar sig vilka eventuella konsekvenser Ulf Kristerssons gamla vänskap till den numera avpolletterade nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm har haft.
Det bästa i dylika situationer är att betona just det professionella umgänget, liksom att föra en offensiv och tydlig sakpolitik. För närvarande kretsar många frågor likväl runt vem som tar vem – fast då i partipolitiska sammanhang. Vilka ska Moderaterna samarbeta med efter en förmodad valseger i Norrköping nästa höst?
Österlund vill varken säga bu eller bä och det må han vara ursäktad för. Han är, i skrivande stund, inte ens vald till kretsordförande. Fast Österlund utesluter inte några. Om vi ska vi vara bokstavstroende uppenbarligen inte ens Vänsterpartiet!
Jämfört med dagens situation riskerar förutsättningarna hur som helst inte att variera enormt på andra sidan valdagen. Det är knappat en högoddsare att gissa på ett samarbete med Sverigedemokraterna – fast därtill behövs sannolikt stöd från också de små borgerliga partierna. Eller samarbete med Socialdemokraterna. De politiska relationsfrågorna är förstås av långt större betydelse än vem som är och har varit gift med vem utanför kommunhuset Rosen.
Lite kan ju valet också handlar om utseende och framtoning. I sammanhanget kan vi notera att Österlund inte bara är präst, utan också har prövat på catwalken som manlig modell. Bara en sån sak.