Så gjorde han det igen. Lika oväntat som de ryska trupperna dök upp nere i Syrien kom beskedet under måndagskvällen att Ryssland börjar dra tillbaka sina styrkor från inbördeskrigets Syrien. Vladimir Putin har uppnått sitt mål hävdas det. Och målet var hela tiden att hålla Assads regim under armarna så länge som det krävdes, även om det också felaktigt hette att Ryssland skulle bekämpa Daesh/IS. Vilket man gjorde marginalen, det övergripande syftet var dock att stärka Assad genom att bomba bort den politiska och militära oppositionen. En bombkampanj som urskiljningslöst träffat såväl skolor som sjukhus, bostäder och .
Som alltid när Putin håller i trådarna finns det goda skäl att misstänka att det finns fler faktorer med i ekvationen än de som redovisas öppet. Frågan bör också ställas vad det långsiktiga målet är för Rysslands insatser i området. Assad sitter för stunden säkrare än han gjort på länge, samtidigt pågår fredsförhandlingar i Genève där krav på att han lämnar över makten är starka. Vad är Rysslands hållning där? Från officiellt håll ljugs det konsekvent så det är omöjligt att bedöma riktigheten i det som sägs offentligt. På det putinska pluskontot efter insatsen i Syrien kan ett antal punkter föras upp. Flottbasen i Tartus vara tvungen att säkras för att den ryska flottan skulle ha en hamn i Medelhavet, nu har man även en flygbas, Hemeimeembasen i Syrien, i regionen. Dessutom finns brasklappen med att Ryssland behåller styrkor i området för att "övervaka" rådande stilleståndsavtal. De ryska flygstridskrafterna har således fått skarp övning, likaså har man övat truppförflyttning och slutligen har Putins personliga ställning på världsarenan stärkts. Han må vara paria i den demokratiska världen, men varken EU eller USA kan numera helt ignorera honom när det gäller utvecklingen i Syrien och Mellanöstern.
En alternativ förklaring till det oväntade tillbakadragandet är dock enklare och kanske till och mer trolig. Ryssland saknar ekonomiska medel att fortsätta insatsen. I Dagens Nyheter förklarar den militärstrategiska experten Staffan Ring att insatsen "antagligen ansträngt försvarsmaktens budget en hel del". Även om det ofta bortförklaras är det för alla utomstående uppenbart att den ryska ekonomin är hårt pressad. Såväl av sjunkande och rekordlåga energipriser som av sanktioner och en generellt eftersatt ekonomi i kombination med omfattande korruption. Putin påstår att han har uppfyllt målen samtidigt som ett långsiktigt engagemang ökade riskerna och skulle bli ännu dyrare. Att dra sig ur medan det fortfarande går att göra enkelt är klokt. Att vara allt för bunden vid Assad-regimen är dessutom ett politiskt vågspel om man har frälsarambitioner på den diplomatiska arenan.
Den kvardröjande frågan är givetvis vad som händer nu när Assad mister en stor del av sin militära kapacitet och Putin får hem "stridsövade" styrkor att disponera? Blir nästa skådeplats för Putins äventyr ett nytt land eller förstärks insatsen i östra Ukraina?