Det började med flygskam, men skamkulturen fanns förstås långt innan dess. Och i dessa coronatider gäller det att inte vara alltför frispråkig i känsliga frågor. Fråga den så kallade tidningsdrottningen och kändisen Amelia Adamo, som begick det uppenbarligen oförlåtliga misstaget att ifrågasätta Folkhälsomyndighetens just myndiga påståenden om att alla över 70 bör hålla sig inomhus. Adamo tänkte minsann inte sätta sig själv i karantän och gav därmed uttryck för 40-talisternas lika typiska som övermogna tonårsrevolterande.
Adamo utsattes enligt henne själv för en hatstorm utan like och tvingades krypa till korset. "Jag pudlar hysteriskt" hävdade Adamo till sist.
Samtidigt kan vi notera storföretag som, trots statliga stödpengar, ägnar sig åt aktieutdelningar, bonusutbetalningar och ryggdunkningar som om krisen inte existerade. Att de inte skäms!
Fast ingen ska inbilla sig att det handlar bara om en given krisreaktion eller ens avundsjuka, för skamkulturen kan drabba långt fler än storprofitörer. De mestadels yngre som ägnade sig åt after ski i Åre har blivit rejält utskällda som grupp och någonstans kan man ana samma moralism i attityden till de som (sannolikt helt omedvetet) tog med sig corona från skidresorna i Alperna. Vissa har till och med påpekat att invandrare som kommer till Sverige faktiskt har en skyldighet att båda lära sig svenska och följa myndigheternas information, apropå att coronasmittan redan slagit hårt mot somaliasvenskar.
Allt det ovanstående kan framstå som berättigat eller oberättigat, överdrivet eller på pricken. Men oavsett vilket handlar det alltså inte om några brott mot mer än den (tillfälliga eller permanenta) allmänna samhällsuppfattningen, eller vad man nu ska kalla den. Praktiska uttryck för den svenska skamkulturen. Och samtidigt en grundbult i bekämpningen av covid-19.
För i avsaknad av de hårdare karantänsbestämmelser som nära nog alla andra europeiska länder ägnar sig åt, bygger den svenska bekämpningen på "sunt förnuft". Eller i klartext – skam. Människor som inte följer i första hand Folkhälsomyndighetens rekommendationer agerar hänsynslöst och bör följaktligen skämmas. Men om de bara nyttjar sitt sunda förnuft kommer allt att gå bra, då behövs inte någon detaljreglerande lagstiftning.
Exakt vad som är sunt förnuft är förstås något oklart, vilket bara är en fördel i sammanhanget eftersom människor i så fall förhoppningsvis tar det säkra för det osäkra. Så att de slipper skämmas.
Att strategin verkligen kan fungera påvisas av liknande kulturella drag i Sydostasien. Inte minst i Sydkorea, som aldrig hade kunnat bekämpa corona så effektivt (och med relativt milda karantänsbestämmelser) utan den breda folkliga uppslutningen och dito disciplinen. Och om koreanerna kan, varför skulle inte vi kunna?
Kanske därför att myndigheterna i Sydkorea inte bara litade på den goda viljan. Försvaret har varit högteknologiskt och framför allt har man masstestat stora delar av befolkningen. Raka motsatsen till Sverige alltså, som istället dragit ned på testerna.
Och då framstår Sverige lite grand som om inte landet Godtroget, så åtminstone inte heller landet Lagom. Inte jämfört med våra europeiska grannar. Snarare som landet Extremt, där det uppenbarligen inte heller är aktuellt med någon medelväg.
Visst kan det vara så att just vi gör rätt och nära nog alla andra fel! Eller inte.