I programmet (tillgängligt för alla online) skriver användaren en fråga och får ett svar. Tänk ett Google där du inte behöver manövrera dig igenom ett tiotal länkar som alla innehåller delar av informationen du är ute efter. Chattboten ger dig direkt ett sammanfattat, välformulerat, välstrukturerat svar. Den kan skriva uppsatser, dikter, sammanfatta kärnfysik och lära dig baka pepparkakor.
I Storbritannien har professorer uttryckt oro för att de nya AI-maskinerna kommer att göra det så lätt för studenterna att outsourca sitt arbete (”Skriv en uppsats om Platons filosofi” är en enkel match för ChatGPT) att fysiska skrivsessioner kan behöva ersätta hemarbete.
Andra har hävdat att det nu är akademiker vars jobb riskerar att automatiseras. Det förfäktades nyligen i ett längre reportage i The Times (10/12). Skriva kontrakt, analysera röntgenbilder, sammanfatta finansiella uppgifter – alla dessa arbetsuppgifter karaktäriseras av att de strukturerar data enligt vissa mönster. Och allt som sker mönstermässigt kan en dator lära sig. Att å andra sidan låta en robot sköta ett manuellt arbete som äldreomsorg är både svårt och smått suspekt, medan att låta den ta över ordtrixandet från advokater och mellanchefer vore desto enklare, och populärare.
Med andra ord påstås det plötsligt vara de manuella arbetena som står stadigt, medan tjänstemännen är på väg ut. Stämmer detta? Jag frågar om inte annat av ren självbevarelsedrift. Kanske kommer underskriven snart ersättas av en mer underhållande datoriserad dito.
Andra aspekter av den förutspådda AI-utvecklingen pekar i motsatt riktning. Låt oss börja med en ekonomisk-teoretisk utsaga: I ekonomiska termer bidrar artificiell intelligens till att reducera kostnaden för kunskapsproduktion, i bemärkelsen produktion av bearbetad information, skapad för mänsklig konsumtion.
En konkret liknelse kan göras med kalkylarken (de på papper, alltså) och Microsoft Excel, industristandarden för kalkylark-mjukvara. Det är betydligt snabbare att göra beräkningar på datorn i Microsoft Excel än på fysiskt rutat papper. Programmet räknar ju åt dig, och du kan kopiera, ångra, massjustera, och så vidare.
Ledde Microsoft Excels framfart till färre jobb för ekonomer och redovisningskonsulter? Jag har inte studerat frågan, men jag är tveksam. På vissa företag, kanske. Men i ekonomin i stort? Poängen är såklart att om du förr kunde få ut 100 arkivark från en anställd, får du med dagens verktyg ut tusentals. Avkastningen på att anställa en ekonom har i denna bemärkelse gått upp, och det betydligt.
När ny teknik möjliggör produktivitetssprång kan behovet av arbetskraft mycket väl öka. ”Dags att anställa fler ekonomer, de får ju så mycket gjort numera.” Denna logik håller långt ifrån alltid. Inom exempelvis äldreomsorgen finns ju bara en bestämd mängd gamla att ta hand om. Där kan höjd produktivitet i stället leda till färre arbetstillfällen. Balansen mellan tillgång, efterfrågan, och produktivitet avgör i ett komplext, ofta svårförutsägbart samspel.
Jag spekulerar, men snarare än en mellanchefernas syndaflod, kommer vi kanske därför få se motsatsen. Om kostnaden för informationsbearbetning närmar sig noll, är det mycket möjligt att behovet av personer med förmåga att styra och tolka resultaten av våra robottänkare kommer att öka dramatiskt. Är du beredd?
Erik Hammar är utbildad i filosofi och statsvetenskap vid Oxfords universitet och London School of Economics. Fd managementkonsult och nu analytiker i tech-branschen. Han skriver från London.