Skolans dystra utsmetningslogik

Undervisning. Ledningen lägger sig plats för missunsamma föräldrar.

Undervisning. Ledningen lägger sig plats för missunsamma föräldrar.

Foto: ERIK G SVENSSON

Ledarkrönika2016-03-30 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

De flesta, rentav alla, lärare och rektorer borde vara glada och stödjande om flera elever på deras skola uppvisar studieintresse, kunskapstörst och viljan att anstränga sig lite extra i undervisningen. En situation som borde vara optimal för varje pedagog och skolledare.

Dock inte i Linköping, Sverige år 2016. Som rapporterats i Corren (27/3) har ledningen för Berzeliusskolans högstadielever ett problem. Eleverna som inför sina högstadiestudier valt inriktningen NO/teknik på skolan läser NO- och teknikämnen tre extra timmar i veckan, dessa timmar tas från det som kallas "skolans val". Det finns inga antagningsprov och antalet platser är inte begränsade. Däremot behöver eleverna ha ett "intresse" för ämnena. "Problemet" som uppstått är att dessa elever varit allt för duktiga. Meritvärdena/betygen har höjts och gissningsvis är såväl elever som pedagoger nöjda. Dock givetvis inte alla. Föräldrar till andra elever har hört av sig till skolan och hävdat att "nuvarande system inte är jämlikt och inkluderande". Lika häpnadsväckande som löjeväckande. Märkligt nog valde skolans ledning att hörsamma gnället och väljer att splittra upp eleverna som valt extra NO/teknik på alla de andra klasserna. Tanken tycks vara att dessa elever ska vara "lok" som drar upp meritvärdena i de andra klasserna.

Exemplet från Linköping är en dyster bild av ett samhälle där det anses vara fult att vara akademiskt ambitiös och utmärka sig positivt i skolvärlden. Man kan såklart också undra vilken typ av vuxen som av ren missunnsamhet kräver att andras barn ska hållas tillbaka för att deras telningar inte gitter eller vill anstränga sig mer. Man kan också fundera på vad det är för skolledare som beslutar att slå sönder något som tydligen fungerar väl och ger utmärkta resultat för att nämnda föräldrar ska få sin utsmetningsambition förverkligad. Det är absolut inget fel i att ge stöd till elever som behöver extra hjälp och skjuts framåt. Men det är, åtminstone förr i tiden, skolans uppgift. Inte klasskamraternas.

Logiken bakom agerandet är i grunden lika delar politiskt skrämmande som obehagligt. En skolvärld där elever hålls tillbaka, skickas runt för att agera "lokomotiv" åt andra och där studiemotivation uppenbarligen ses som ett problem av skolledningen är övertydliga exempel på ett utbildningssystem med allvarliga problem. Är målet att alla ska vara jämndåliga för att ingen förälder ska bli kränkt?

En skola som bär namnet efter Jöns Jacob Berzelius, den svenska kemins fader och upptäckare av fyra grundämnen, borde kanske ha högre akademiska och pedagogiska ambitioner för sina elever än att använda dem för politiskt betingad och flåshurtig social experimentverksamhet. Hur kan vi förvänta oss att Sverige som nation ska kunna få fram nya naturvetenskapliga stjärnor som Jöns Jacob Berzelius i ett sådant här system?

Ledarkrönika