Det var riksdagsledamoten Mattias Ottosson (S) som inledde pressträffen, det var han som släppte "bomben" – att Socialdemokraterna med kommunstyrelsens ordförande Olle Vikmång (S) i spetsen lämnar över makten i Norrköping till oppositionsledaren Sophia Jarl (M), som får försöka bilda ett nytt styre. Inte för att det var mycket av en bomb, snarare en femöressmällare, för som Ottosson själv konstaterade är det "ganska tydligt att det blåa gänget har fått fler mandat. De har en majoritet".
Däremot var det lite märkligt, men möjligen talande, att det var Ottosson och inte Vikmång som presenterade nyheten. Som kommunstyrelsens ordförande har Vikmång fört en kort och gott lite anonym tillvaro efter den mångårige lokalkändisen Lars Stjernkvist.
Det var svårt att ta över, även av sakpolitiska skäl. Man behöver inte går längre än det erkänt dåliga företagsklimatet i Norrköping, som Vikmång ärvde.
Fast det som verkligen knäckte samarbetet inom Kvartetten var något annat, faktiskt Vikmångs eget parti. Socialdemokraterna körde över inte bara honom utan också de andra medlemmarna i Kvartetten i den redan tidigare så infekterade frågan om vägföreningarna. Socialdemokratiska pampfasoner från fornstora dar, som naturligtvis omöjliggjorde allt koalitionssamarbete. Kommunalrådet Karin Jonsson (C) valde också att lämna posten som ordförande i Tekniska nämnden.
Redan före valet konstaterade Centerpartiets nya förstanamn Christian Widlund (Jonsson ställde inte upp för omval) att "just nu är det låg temp". Inte svårt att förstå. Varje parti gick till val på egna program och i praktiken hade Kvartetten redan upphört att existera.
"Vi har regerat väldigt länge i Norrköping och Norrköpingsborna vill pröva något nytt" säger Vikmång och så är det naturligtvis. Det folkliga missnöjet – som renderade en lokal valförlust, trots framgångar på riksplanet – handlar emellertid inte primärt om honom eller ens Kvartetten, utan ett socialdemokratiskt maktinnehav som gått på tomgång i många år. Däremot riskerar Olle Vikmång att bli blott en parentes i Norrköpings politiska historia.