Det är en dyster bild.
”Valdemarsvik har redan stängt skolor och höjt skatten. Då återstår bara en sak – att hanka sig fram ett litet tag till.” Orden är journalisten och författaren Po Tidholms. I SVT dokumentären ”Resten av Sverige” vandrar Tidholm på gatorna i Valdemarsvik på jakt efter en landsbygd i förändring.
Berättelsen är nostalgisk, deppig och orienterad åt vänster. I början av varje avsnitt frågar Tidholm: ”Vad ska vi med landsbygden till? Våra städer växer för varje dag som går, men vad händer med resten av Sverige?”.
Tidholm har i 20 år skrivit om landsbygd och avfolkning. En god utdelning på det arbetet var när SVT gav honom tre stycken avsnitt på god sändningstid för att berätta om Sverige utanför storstäderna.
Runt ett bord på Grand Hôtel i Stockholm frågar Tidholm, i slutet på seriens andra avsnitt, om det är den glada eller den sorgliga historien om landsbygden som ska berättas. Han och SVT valde den sorgliga.
Att produktionen målar landsbygden i allt för mörka färger är något som också har kritiserats, bland annat av Helena Jonsson som är förbundsordförande för Lantbrukarnas riksförbund, LRF.
Betyder det att Tidholm har helt fel? Nej, men inte heller helt rätt. Problemet är att SVT:s produktion visar nästan bara den ena sidan – halva sanningen. ”Resten av Sverige” balanserar inte berättelsen. I historier om tillbakagång finns ofta framgång. Och om det under tre timmar av teve inte tas någon större hänsyn till att positivt och negativt kan blandas i samma händelse blir bilden av hela landsbygden felaktigt svart utan strimmor av vitt.
Lokalt finns det exempel på hur framgångar och motgångar vävs samman. Som i södra Valdemarsviks kommun. Där kom motgången i år när Östgötatrafiken lade ner busslinjen som tog barnen till Tryserums friskola. För att få sina barn till skolan skjutsade först föräldrarna i en minibuss. Sedan upphandlade friskolan busstrafiken, nästan samma linje som tidigare. Från början på oktober trafikeras sträckan Hannäs – Tryserum av Ringarums buss och i mån av plats ska privatpersoner kunna åka med.
Att en privat busslinje startas visar på vilken kraft det kan finnas på landsbygden. Det är en ljus berättelse som blir grå om bakgrunden läggs till, en nedläggning startade ju allt.
Ett liknande exempel finns i Norrköping. En privat busslinje körde i slutet av augusti premiärturen mellan Djurön och Norrköping.
När privata busslinjer har startat beror det troligen på att Östgötatrafiken inte har lyckats att fånga marknadsbehovet. Att människor på en del orter behöver gå samman för att säkra samhällsfunktioner som för bara några år sedan var helt självklara väcker frågor kring kommuner, regionens och statens roll. Mål om en levande landsbygd förpliktigar.
Men när privat kollektivtrafik uppstår visar det trots allt att landsbygden är levande, om än i vissa avseenden motarbetad.
En annan plats där bilden av landsbygden och dess förutsättningar inte framstår som tydligt svart eller vit är Bottna lanthandel i Sankt Anna, Söderköpings kommun. Det är den enda lanthandeln längs med hela den östgötska kusten som är öppen året runt.
Eftermiddagen NT:s ledarredaktion var där märktes det att älgjakten var igång, jägare kom för att köpa grillade revbensspjäll. Liv Simensen och Roberth Högström som driver affären har de senaste åren ökat sortimentet och breddat verksamheten. De har chark, kaffeservering, turistbyrå, apoteksutlämning, paketutlämning, hemkörning av mat, kulglass på sommaren, egna lunchlådor. Ja, listan kan göras ännu längre. Under hösten ska de börja med korv- och hamburgerservering. De vill även bygga ut en del där det går att sitta och äta lättare mat eller ta en kopp kaffe.
Liv Simensens och Roberth Högströms framtidsplaner visar på en stark drivkraft och så långt tecknas en ljus bild av förutsättningarna på landsbygden. Samtidigt har de haft många motgångar. De har fått kämpa för att ha macken kvar och nyligen fick de ett myndighetskrav på att brandsäkra byggnaden då den ligger nära bensin– och dieselpumparna. Valet var att investera 100 000 kronor eller stänga. Men efter ett bidrag från Länsstyrelsen på delar av kostnaden kan de genomföra ombyggnaden.
Roberth Högström beskriver hur det är att vara lanthandlare: ”Det är en ständig kamp och ibland ifrågasätter man viljan hos våra politiker och tjänstemän”.
I dokumentären ”Resten av Sverige” skylls den negativa utvecklingen främst på marknadskrafterna. Under besöket i lanthandeln framträder dock en annan orsak till att en del verksamheter och jobb försvinner från landsbygden – politiska beslut och myndighetsutövning. Och det är inte mer bidrag som efterlyses, tvärtom. Det behöver bli enklare att driva verksamheter.
Den frågan lyftes även under ett möte om svenskt jordbruk som Moderaterna i Östergötland nyligen anordnade på Skänninge stadshotell. En av talarna var ordföranden för LRF i Östergötland Peter Borring som menade att en stor andel lantbrukare och livsmedelsföretagare lägger ner på grund av räddhågsenhet kring regler, tillämpningen av regler och den stora byråkratin.
På mötet berättades det att det finns mjölkgårdar som årligen har kommunala kontrollavgifter som motsvarar inkomsten från att leverera lika mycket mjölk som det går i en fulltankad mjölkbil med släp.
På jordbruksmötet talade också Britt-Marie Stegs som är grundare och vd för Hälsingestintan, ett slakteri som satt djuromsorg och kvalitet högst. Företaget har blivit känt för sitt koncept med ett mobilt slakteri som åker ut till gårdarna istället för att djuren ska fraktas iväg till slakteriet och utsättas för stress. Även hon vittnade om hur stelbenta myndighetskrav försvårar. Ibland uppstår närmast humoristiska situationer, exempelvis får inte deras kyllastbil lasta av köttet vid lagret förrän en viss temperatur har nåtts i lastutrymmet. Därför kan de behöva stå och gasa med lastbilen länge utanför lagret, trots att det bästa för köttet hade varit att lasta av det direkt.
Återigen finns framgång och motgång i samma beskrivning och ska vi lära oss något behövs hela bilden.
Under jordbruksmötet i Skänninge sade moderatorn och lantbrukaren John Widegren (M) självkritiskt att särskilt Moderaterna under lång tid har glömt att knyta samman stad och landsbygd. ”Men nu är vi på god väg tillbaka”, konstaterade Widegren medan solen gick ner över Östgötaslätten.
Moderaterna i Östergötland utvecklar politik i det ambitiösa projektet Östgötaresan som enligt partiet ”syftar till att ta ansvar för hela Östergötland – landsbygden och staden – för att på så sätt kunna bygga en bättre samverkan och gemenskap”.
Är det också i det här ljuset vi ska se Po Tidholms ”Resten av Sverige”? Att det är ett inlägg i en tid när Sverige utanför storstäderna åter börjar bli politiskt spännande.
Tidholm har länge talat om landsbygd men att SVT tar in det i tablån visar att intresset ökar för frågorna.
Att SVT-produktionen inte är balanserad är troligen inget misstag. En möjlighet är att Tidholm har dragits iväg av den starka nostalgiska och vänsterorienterade berättelsen, men den chansen är inte stor. I stället ska ”Resten av Sverige” ses som ett väl framställt politiskt inlägg i syfte att öka konflikten mellan stad och land. Tolkningsföreträdet ges åt den politiska vänstern och SVT-dokumentären utnyttjar den urgamla konflikten mellan stad och land för att blåsa liv i klasskampsretoriken.
Tyvärr gynnar inte det landsbygdens folk. Visst, frågan får uppmärksamhet men när bilden av landsbygden ska målas nattsvart skapas underlag för motsättningar snarare än lösningar. När det mesta ska vara marknadens fel missas exempelvis hur stelbenta regelverk slår mot företagarna.
Historien om landsbygden i dag handlar om framgångar och motgångar som ofta finns i samma berättelse. En konstruktiv politisk dialog kräver att både det som är bra och det som är dåligt förs fram, även om det gör bilden grå.
SVT bör nog planera en uppföljare till ”Resten av Sverige”, för att få med resten av berättelsen om landsbygden. En historia som inte är lika enkel.