I onsdags avslöjade NT att Söderköpings kommun uppmanat en anställd att tänka över vad hon säger om kommunen. Under ett möte försökte kommunens HR-chef att få den anställda att skriva under ett papper om hur kommunanställda bör uttala sig i media. Det är ett direkt olämpligt agerande.
Det kanske mest allvarliga är dock att det inträffade inte är en isolerad händelse. Söderköpings kommun har återkommande brustit i offentlighetsfrågor.
I januari 2017 rapporterade NT att kommunen under flera år brutit mot offentlighets- och sekretesslagen, då kommunen vägrade att lämna ut samhällsbyggnadsnämndens föredragningslistor före dess slutna nämndmöten. Senare samma år framkom att Söderköpings kommun gjort en otillåten direktupphandling, när avtal slöts om drift av fibernätet (NT, 18/5 2017). Och efter några månader var det dags igen – då visade det sig att kommunalrådet Anders Bevemyr (S) hade brustit i registreringen av sin e-post, som är allmän handling och ska registreras för att medborgarna ska kunna ta del av innehållet (NT, 8/9 2017).
Möjligen kan de olika händelserna vara ett uttryck för att det inom kommunens organisation finns en viss oförståelse för vad det vill säga att verka i en demokratiskt styrd organisation. Något som talar för det är att den chef som ville få en anställd att överväga sina ord motiverade sitt agerande med att det var en åtgärd för att stärka kommunens varumärke.
Men kommunens varumärke är av underordnad betydelse, transparens är långt viktigare inom offentlig verksamhet. Att sätta varumärket främst kan vara viktigt för ett klädföretag – men inte en kommun. Dessutom lär öppenhet vara ett mer effektivt sätt att bygga förtroende än slutenhet. Varumärket skulle alltså gynnas av ökad transparens.
Att det krävs åtgärder för att dels öka öppenheten och dels signalera till medborgarna att frågan tas på allvar står tämligen klart. Däremot är det inte klarlagt hur stora åtgärder som krävs.
Som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke påpekade i NT så måste kommunledningen se över HR-chefens agerande och granska om det är fler höga chefer som inte begriper grundlagen, för att därefter bestämma om det krävs kraftiga utbildningsinsatser.
Först bör det dock fastställas om okunskapen – eller ointresset – kring offentlighetsfrågor bara finns i enskilda fall på tjänstemannanivån eller om problemet är generellt och även finns i den politiska organisationen. Den politiska majoritetens agerande framöver lär klargöra lägesbilden.
När offentlighetsfrågorna diskuterades i kommunfullmäktige i Söderköping i början av oktober förra året sade fullmäktiges ordförande Gerd Aronsson (S) – då på tal om kommunens arbete för att tillgängliggöra offentliga handlingar – att ”behöver vi bli bättre kan vi titta på det”. Förslagsvis bör inställningen vara densamma nu, efter att en kommunanställda uppmanats att inte uttala sig kritiskt om kommunen. Och utgångspunkten är att kommunen behöver bli bättre.