I veckan träffade jag en man som beklagade sig över att han visserligen kunde lämna garaget på Generalsgatan, men inte köra tillbaka! För under veckan har korsningen Generalsgatan/Repslagaregatan varit avstängd. Skolgatan råkar ju vara enkelriktad och dessutom cykelväg från Skepparegatan, medan Generalsgatan i nordlig riktning är avstängd för all fordonstrafik.
Sedermera visade det sig att kommunen tillfälligt faktiskt gjort Skolgatan dubbelriktad, fast det var förstås inte så lätt att veta. Samtidigt är händelsen i sin symbolik tydlig nog. I en stad med ett rutmönstrat centrum, där det egentligen borde vara lätt att förflytta sig – även vid tillfälliga gatuarbeten – men där det i själva verket har blivit svårt genom olika konstlade åtgärder.
På motsvarande sätt får den avsnörpta Östra Promenaden potentiellt besvärliga effekter. Inte bara uppstår ett veritabelt dike mitt genom staden, dessutom måste trafiken ta vägen någonstans. Schablonmässigt rekommenderar kommunen att åka via Söderleden, vilket i många fall dock är opraktiskt. Alltså passerar trafiken i stor utsträckning på mindre gator. I den stund desamma är avstängda blir det att köra kringelikrok. Norrköpingsborna är vana.
Dessutom ska vi cykla eller promenera i framtiden gubevars! Då blir det nästan komiskt för den som försöker passera den numera delvis avstängda korsningen Östra Promenaden/Repslagaregatan/Lindövägen. För många blir det att gå fram och tillbaka över gatorna eftersom Östra Promenaden är avstängd på ena sidan och Lindövägen på den andra.
Det är förstås svårfrånkomligt att flera olika arbeten pågår samtidigt, men ibland får man intrycket av att åtgärderna inte är riktigt synkade eller helt enkelt kommer i fel ordning. Som när returpunkten på Stohagsgatan stängdes utan att det fanns någon ersättning. Eller kanske som när Östra Promenaden så småningom är ombyggd och man finner att trafikinfarkten riskerar att bli värre på grund av färre körfält. I så fall borde man förstås fattat beslut om kringfartsleder först.
Jag tror alla kan inse hur behov – långsiktiga eller mer akuta – av reparationer och ombyggnationer kan uppkomma, medan mer eller mindre meningslösa experiment som den för sommaren delvis bilavstängda Repslagaregatan mest väcker irritation. Framför allt saknar kreatörerna fantasi. Fordonen måste ta vägen någonstans och stängs huvudgator av ökar trafiken längs de mindre.
Värre ändå är att det blir så lätt att ifrågasätta bevekelsegrunder för olika beslut. Hade kanske den gamla femöresbron gått att reparera trots allt, eller skrotades den för att man skulle bygga en ny och bredare? Är det nödvändigt att såga ner alla träd längs Östra Promenaden, eller är det ursäkten för att försöka bygga bort biltrafiken?
Sådana funderingar är i regel ogrundade, leder lätt till konspirationsteorier och i förlängningen ökat politikerförakt. Fast i en situation när kommunen lätt och ledigt avfärdar invändningar kan agerandet lätt uppfattas som arrogant.
Personligen tror jag inte det finns någon illvilja i Rådhuset, däremot tror jag man inte förstår hur motarbetade människor kan känna sig i sin vardag och många mer än något annat kanske vill ha lite lugn och ro. Behoven är knappast gigantiska. Nödvändiga reparationer och en lite öppnare innerstad, men i övrigt så lite som möjligt.