Transportstyrelsen räddade a-traktorn från sotdöden

Med hårdare regler kommer förmodligen intresset att minska igen.

Förr innebar epa eller a-traktor nästan alltid en ombyggd Volvo Duett. I dag kan de flesta bilar lätt byggas om.

Förr innebar epa eller a-traktor nästan alltid en ombyggd Volvo Duett. I dag kan de flesta bilar lätt byggas om.

Foto: Wikimedia Commons

Ledarkrönika2023-03-25 05:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Det var en gång personbilar och lätta lastbilar som byggdes om till traktorer och snabbt kom att kallas epa-traktorer, efter lågprisvaruhusen. Populära inom jordbruket både före och strax efter andra världskriget, men från 60-talet och framåt främst ett ungdomsfordon. Sedan 1975 heter det dessutom a-traktor, men begreppet epa lever kvar. Även om det inte hade behövt bli så.

För några år sedan närmade sig a-traktorn nämligen sotdöden, långsamt men förmodligen obönhörligt. De gamla reglerna för a-traktor krävde nämligen mekanisk ombyggnad, bland annat av växellådan. Alltid mer eller mindre krångligt och besvärligare än någonsin med modernare bilar.

Då fick Transportstyrelsen för sig att det nog vore en bra idé att också moderna bilar skulle gå att bygga om, med motiveringen att dessa är säkrare än äldre. Hastigt och lustigt (eller möjligen olustigt) fattades beslut om ett nytt regelverk där det enkelt gick att elektroniskt spärra topphastigheten till 30 km/h. För hastigt, det medger numera till och med Transportstyrelsen.

För om man insett vilken explosion av a-traktorer som letat sig ut på vägarna, hade man naturligtvis aldrig fattat något beslut. Den gamla a-traktorn hade sakta fått tyna bort i tysthet, saknad blott av de närmast sörjande.

Det kan vara värt att komma ihåg detta i den nu ganska inflammerade debatten om a-traktorns vara och inte. Många hävdar att landsbygdens ungdomar är beroende av a-traktorn för att kunna ta sig fram. Det låter som om det alltid varit så. Alltså en sanning med modifikation. För inte så länge sedan var a-traktorerna betydligt färre. Uppenbarligen klarade sig många ungdomar alldeles utmärkt utan a-traktorn (och gör så än i dag).

Nu finns det mer än 50.000 a-traktorer i Sverige. Det är mer än dubbelt så många som innan Transportstyrelsens nya regelverk från 2020. Förmodligen har vi inte riktigt sett kulmen än. Varken för antalet a-traktorer eller olyckor. I det senare fallet har utvecklingen varit oerhört negativ. Transportstyrelsens förhoppningar har förfelat sin verkan.

Förklaringen är dels antalet i sig, dels att det är så lätt att trimma dagens a-traktorer. Ingen behöver mixtra med växellådorna, allt går att göra elektroniskt. Så 15-åringar med nytagna körkort för moped kan sätta sig i motorstarka personbilar, med topphastigheter långt över 200 km/h. Utan bilbälte om man så vill, för sådana krav finns inte.

Nu ska det visserligen bli ordning på torpet igen, kanske – efter att bland annat EU-kommissionen reagerat. Man kan i och för sig fråga sig varför EU centralt ska lägga sig i en rent nationell fråga (du kan inte ens ta bron över till Danmark i en a-traktor). Men hur som helst väntar hårdare körkortskrav, 16-årsgräns och framför allt åtgärder som gör det svårare att trimma motorn bortom de lagstadgade 30 km/h – eller om det rentav blir en höjning till 45 km/h, vilket har diskuterats. Bälteskrav blir det också, minsann.

När körkort för så kallade EU-moped infördes minskade faktiskt intresset bland ungdomar ganska betydligt. Sedan dess har fler skaffat moppe, men det beror nog också på att många vuxna börjat skoterpendla i daglig trafik. När effektbegränsning infördes på lätt motorcykel (på 90-talet, om jag inte minns fel) minskade intresset för att över huvud taget ta mc-körkort.

Eller så är det andra faktorer som primärt styr utvecklingen. När jag var 15 skulle alla ha moped. Annars var man en tönt. Bara några år senare tycktes nästan bara töntar köra moppe. (Detta var strax innan de riktiga töntarna blev datamiljonärer allesammans.) Hur som helst, trender kommer och går alldeles oavsett hur regelverken ser ut.

Ett totalförbud för a-traktorer skulle förstås leda till ett ramaskri bland dagens tonåringar och därmed vara politiskt känsligt. Samtidigt är jag övertygad om att protesterna snabbt skulle dö ut. Det är inte så att dagens barn skulle beklaga sig hela livet över att de aldrig fick tuffa fram i någon epa. Dessutom är a-traktorn inte oumbärlig ens på landet. Det har den aldrig varit.

För den sakens skull vill jag ogärna se något förbud, främst av principiella skäl. Fast det beror på om man någorlunda lätt och ledigt kan få bort de trimmade traktorerna. Alldeles oavsett om den lagliga topphastigheten ligger på 30 eller 45 km/h.