Många amerikanska demokrater har aldrig förlåtit Republikanerna för deras riksrättsprocess mot Bill Clinton. Ni minns den där sorglustiga historien som hade sitt ursprung i presidentens lite väl frivola äventyr med Vita huset-praktikanten Monica Lewinsky. Clinton åtalades för att ha ljugit för en åtalsjury om sitt förhållande till Lewinsky, men hela historien var omisstagligt partipolitisk. Av grumliga skäl ville Republikanerna klämma åt den demokratiske presidenten. Rättsexperter och historiker varnade för att riksrätten missbrukades. Och till sist frikändes Clinton, efter att senatorerna i stort sett röstat som förväntat – Republikanerna för att fälla presidenten och Demokraterna för att fria.
Det var blott andra gången riksrätten kom till nytta. Första gången var mot den allmänt impopuläre och inkompetente Andrew Johnson 1868. Han ställdes inför rätta för att ha överträtt sina befogenheter, men senare konstaterade rättsexperter att åtalet i sig sannolikt var orimligt. I själva verket var riksrättsprocessen ett partipolitiskt försök att bli av med presidenten och insikten kring detta författningshaveri gjorde att inga senare presidenter riskerade att ställas inför skranket. Inte förrän Clinton 130 år senare. (Richard Nixon riskerade åtal på grund av Watergateskandalen, men avgick istället.)
Nu är det alltså dags igen. Det demokratiskt dominerade representanthuset har beslutat att ställa Donald Trump inför riksrätt eftersom han villkorat av kongressen beslutad vapenhjälp till Ukraina. Av sin nyvalde ukrainske kollega Volodymyr Zelenskyj krävde Trump att han skulle inleda en fejkad rättsprocess mot den tidigare vicepresidenten Joe Biden apropå dennes affärer i Ukraina. Biden är som bekant något av favorit till att bli Demokraternas kandidat i det amerikanska presidentvalet nästa år. Trump ska alltså ha gjort utrikespolitik av inrikespolitik, fast framför allt med illegala medel.
Men även till synes klockrena fall måste ändå bevisföras på ett eller annat sätt. Kanske hade det ändå gått, om det inte varit för att Demokraterna redan förstört förutsättningarna sedan länge.
Ändå sedan Trump valdes till president har han varit kontroversiell – och avskydd bland många. Ända sedan han installerade sig i Vita huset har han också uttryckt sig och agerat på ett inte bara synnerligen opresidentiellt sätt, utan emellanåt också balanserat på gränsen till vad hans ämbete ger honom rätt till. Och under hela tiden har det funnits demokratiska röster för att ställa honom inför riksrätt av en eller annan anledning.
I den meningen framstår Ukrainaåtalet i många amerikaners ögon bara som ytterligare ett "eliternas" försök att ogiltigförklara folkets val av Trump som president. Vad Demokraterna lyckats med är att ena de egentligen splittrade republikanerna bakom presidenten – och detta till råga på allt ett valår. Demokraterna har inte ens någon enkel majoritet bakom sig i senaten och det krävs kvalificerad för att avsätta en president. Av allt att döma kommer Trump att sitta kvar, nästan som om ingenting hänt.
Mycket talar också för att Trump lär återväljas som president, kanske mer än tidigare.
Riksrättsåtalet hade kunnat bli tredje gången gillt. Istället kan det – för att låna en baseballterm – bli three strikes and you are out. "You" är i detta fallet riksrätt som politisk institution. För vem kommer att våga väcka åtal efter ännu ett misslyckande?