Emellanåt klagas det på vilka dåliga beslut Norrköpings kommun eller dess bolag fattar. Fast ofta är besluten i sig nog riktiga, men kommer i fel ordning. Som när Returpunkten på Stohagsgatan skrotades utan att ersättning fanns på plats.
Det är inget fel i sig på ombyggnaden av Inre hamnen till bostadsområde, fast någon större hänsyn till stadens industrier – eller för den delen miljön – har man uppenbarligen inte tagit. I dag låtsas politiker (över hela landet, inte bara i Norrköping) vara miljövänliga. Låtsas, för emellanåt går man rakt emot vad man tidigare sagt.
Många vill av miljöskäl att mer gods går på järnväg, men i Norrköping avvecklas Södra hamnspåret i förtid, vilket det går att läsa om på nt.se. I sig är nedläggningen lika problematisk som självklar, eftersom det ska byggas bostäder just där spåret ska gå. Politiken är dock logisk, då godsbangården ska flyttas till Malmölandet. Fast häromåret beslutade fullmäktige att Södra hamnspåret ska stängas i förtid, redan i februari nästa år – trots att det inte finns någon färdig godsbangård.
Det ställer till det för företag som nyttjar spåret. Lantmännen Agroetanol tvingas gå över till lastbil istället för tåg. Årligen kommer 10.000 ton nu att gå på väg istället för järnväg. Det handlar om 275 tunga lastbilstransporter. På motsvarande sätt tvingas BE Group gå över till vägtransporter. 1330 extra lastbilstransporter, till en kostnad för företaget om fem miljoner kronor.
Det är förstås en dålig industripolitik, men också dåligt för miljön och illustrerar något av politikens dubbelmoral – härvidlag verkligen inte bara i Norrköping. Samtidigt är det kanske inte så konstigt att kommunen presterar sämre och sämre i företagsbarometrarna. Kommunledningen talar gärna om att hjälpa det lokala näringslivet, men när det verkligen gäller är det uppenbarligen lätt att köra över företagen.
I sammanhanget riskerar man en självförstärkande negativ utveckling. Den nya godsbangården på Händelö blir faktiskt mindre än nuvarande bangård, vilket illustrerar en nationell situation där många företag av ekonomiska skäl allt oftare föredrar andra transportmetoder. Vilket förstås leder till mindre spårbundet utbud och så vidare. I dag måste företag själv bygga lastkajer och anslutande stickspår, vilket inklusive underhållskostnader ofta blir orimligt dyrt.
Många makthavare talar sig varma för järnvägen. Och snacka går ju.