Att ett stort grundstött fartyg läcker olja utanför kusten är något av ett skräckscenario – ett som nu har inträffat. Och om mer olja läcker från lastfartyget MakassarHighway så riskerar miljöskadorna att bli än värre i Tjust skärgård. Under måndagen hade olja nått land i både Valdemarsviks och Västerviks kommuner.
Tyvärr har den här sommaren presenterat en del kriser. Först skogsbränderna. Nu oljeutsläppet.
Dessa händelser har onekligen kommit som en smärtsam påminnelse om att katastrofer kan inträffa – till och med i Sverige. Till och med i den stillsamma skärgården. Att ett allvarligt krisläge kan inträffa var också statens budskap i broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”, som skickades ut till landets alla hushåll i månadsskiftet mellan maj och juni.
Katastrofer, så som oljeutsläpp och skogsbränder, brukar ofta följas av krav på mer resurser till det offentliga – för att förberedelserna ska vara bättre nästa gång. Men samhället som helhet måste förmå att dra bredare slutsatser av kriserna än att det krävs mer resurser till Kustbevakningen och räddningstjänsten.
Krisbroschyren som gick ut till hushållen tidigare i år avslutades med två uppmaningar. Den ena var ”Utbilda dig!”. Den andra ”Engagera dig!”. Kanske är också dessa två uppmaningar bland de mer konstruktiva svaren på skogsbränder och oljeutsläpp.
Visserligen finns det säkerligen en del lärdomar för det offentliga att dra kring hanteringen av oljeutsläppet och skogsbränderna. Att skattemedel behöver prioriteras om är sannolikt. Men efter det inträffade bör vi även fundera över hur vi som enskilda agerar i händelse av en kris. Att öka medvetenheten kring kriser är ett sätt att öka beredskapen.