De senaste samtalen mellan europeiska ledare och USA:s president Donald Trump slutade med ännu en kalldusch. Den lättpåverkade amerikanske presidenten tycks ännu en gång ha bestämt sig för att gå sin ryske kollega Vladimir Putin till mötes – på Ukrainas bekostnad.
Plötsligen har Trump bestämt sig för att överge också sina tidigare önskemål om en vapenvila. Istället uppmanar han Kyiv och Moskva till fredssamtal. Trots att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj var beredd att möta Putin i Istanbul. Han dök naturligtvis inte upp.
Trumps agerande väcker förstämning på fler platser än Kyiv. Hur ska man hantera en president som inte ens förmår leva upp till sin egen politik och som byter ståndpunkt som andra byter strumpor? Ja, vars beslutsfattande ofta inte bara är inkonsekvent, utan närmast obegripligt.
Svaret går faktiskt att finna – i Moskva och Peking.
Är det något vi kan lära av dessa båda diktaturer och deras främsta företrädare, så är det att ingen visar någon öppen oro eller rädsla för vad Trump eventuellt kommer att företa sig. Både Putin och Kinas president Xi Jinping vet nämligen att när det verkligen gäller, när konfrontationen är ett faktum, ja då är Trump inte mer än vad som på andra sidan Atlanten brukar kallas en windbag. En person som pratar mycket, men egentligen uträttar lite.
Det kan tyckas överraskande med tanke på hur många presidentdekret och överraskande utspel Trump bjudit på sedan han ånyo flyttade in i Vita huset. Men om man skärskådar hans agerande ser man att Trump sällan tar några riktigt stora risker. Och möter han riktigt hårt motstånd backar han.
Sålunda är det talande att Trump aldrig förmått ställa Putin mot väggen. Han anpassar istället sin politik till den ryska.
På motsvarande sätt är det uppenbart att Trumps tullpolitik gentemot Peking misslyckats. Xi låter sig helt enkelt inte skrämmas. Plötsligen backade istället Trump och tillsammans kom man överens om ett tre månaders moratorium med lite lägre tullar. Denna plötsliga deeskalering är emellertid inget annat än en amerikansk reträtt. När det verkligen gäller är Trumps hårda retorik inte mycket värd.
I Europa bör man ta fasta på detta. Istället för att invänta Förenta Staterna är det helt rätt att införa nya sanktioner mot Ryssland direkt. I tullkriget mot USA bör man heller inte backa eller vara överdrivet förhandlingsvillig utan substantiella eftergifter från amerikansk sida.
Framför allt måste vi sluta vara rädda. Det är när vi, vänligt men bestämt, står upp mot mobbaren i Washington som han faktiskt kommer att lyssna på oss. Undfallenhet fungerar däremot lika dåligt som så många gånger tidigare i historien.