Vansinnesdådet större än Vetlanda

Terrorism, psykisk sjukdom och brottslighet. En explosiv häxbrygd.

Det som hände i Vetlanda kan hända var som helst.

Det som hände i Vetlanda kan hända var som helst.

Foto: Mikael Fritzon/TT

Ledarkrönika2021-03-05 06:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Nej, det var inte någon terrorattack – dådet i Vetlanda, då sju personer skadades varav flera allvarligt. Åtminstone inte enligt polisen, som först utredde möjligheten att det verkligen kunde handla om terrorism. Hela Sverige drog andan. Fast även om vi nu kan andas ut, gör det ju egentligen inte mordförsöken mindre hemska.

Medan många olika uppgifter figurerade på nätet, och kvällstidningarna så småningom lyckades luska fram sanningen, var polisen inledningsvis mycket förtegen. Det kan man på ett sätt förstå, för det finns ingen automatisk skyldighet för polisen att dela med sig av information – i synnerhet inte i den stund det skulle riskera att störa den fortsatta utredningen.

Men det ordkarga uppträdandet innebär samtidigt att ryktena florerar desto mer och de uppgifter vilka ändå finns tenderar att övervärderas. Till exempel just möjligheten att det handlade om terrorism. Det var en bara möjlighet, men framstod först som sannolikt och därefter närmast som självklart.

Sedermera har det visat sig att förövaren är en 22-årig asylsökande afghan. Eventuellt en av de som omfattats av den så kallade gymnasielagen, men nu riskerar utvisning. Redan det ger naturligtvis händelserna en partipolitisk sprängkraft utanpå det mesta.

Fast varför hände det som hände – och varför, av alla platser, i Vetlanda? På de frågorna har vi ännu inte några svar, men eftersom gärningsmannen överlevde (polisen tvingades dock skjuta honom) finns det faktiskt hopp om vissa svar så småningom. I bästa fall, kanske man ska säga. För det är inte alltid förövare förmår, eller vill, förklara varför de agerat som de gjort. I synnerhet gäller det naturligtvis om mordförsöken i Vetlanda skulle vara ett klassiskt vansinnesdåd.

"Man tror inte det ska hända här i Vetlanda" säger en privatperson, intervjuad av Aftonbladet. Fast en annan person i samma reportage ger en annan bild av livet i den lilla orten med en befolkning på knappt 14.000: "Jag går hellre ut i Stockholm än här. Det är mycket gäng som drar runt på kvällarna i centrum."

Många människor på mindre orter känner förmodligen igen sig. Det är storstadens fördom som säger att kriminaliteten är mycket lägre på landet och att människor i motsvarande utsträckning har större anledning att känna sig tryggare. I absoluta tal brukar brottsligheten verkligen vara lägre, men skillnaden är sällan enorm och tycks dessutom krympa. Till detta ska läggas polisens relativa frånvaro, som i sig skapar större otrygghet.

Det kan vara värt att betänka detta inför den fortsatta samhällsdebatten. Fokus läggs ofta på så kallade utsatta områden, i synnerhet i storstädernas förorter, men brottsligheten kan vara nog så påfrestande även på mindre orter och integrationsproblemen inte sällan svårare att lösa. Polisen behövs överallt. Vanliga svenskar i hela landet har rätt att känna sig trygga med polisens närvaro.

Den gripne 22-åringen i Vetlanda är känd av polisen sedan tidigare, som det brukar heta. Fast bara för småbrott. Enligt vissa uppgifter i medierna ska han också ha varit välkänd i centrum och tycks ha varit psykiskt obalanserad. Fast också vansinnesdåd är ofta resultatet av sin egen skruvade logik.

Till detta kommer att terrororganisationer som IS uppmanar sympatisörer att slå till var som helst, med vilka metoder som helst. Det finns många exempel där man kan fråga sig om det handlar om egentlig terrorism, eller snarare typiska galningars förryckta våldsdåd. Av den anledningen är det märkligt att polisen tidigt yppade misstankar om terrorism, för att nästan lika snabbt avföra desamma. Sanningen är att vi inte vet gärningsmannens motiv.