Måndag hela veckan i Norrköping

Den så kallat cirkulära ekonomin har nu fått sin motsvarighet i den cirkulära politiken, där allt återgår till startpunkten.

Som om det aldrig varit någon kris över huvud taget.

Som om det aldrig varit någon kris över huvud taget.

Foto: Axel Johansson

Ledarkrönika2023-11-16 14:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så stod de då äntligen tillsammans igen – företrädarna för Borgerlig Samverkan i Norrköping. Som om ingenting hänt, även om en person var bortretuscherad. Liberalernas Reidar Svedahl har hoppat av. Givet omständigheterna borde det nog vara permanent, men eftersom detta är den lika ombytliga som paradoxalt nog konstanta Norrköpingspolitiken kan man inte så noga veta.

Men är verkligen allt frid och fröjd igen? Och framför allt – var de senaste veckornas kalabalik verkligen värt sitt pris?

Vad alla makthavare, oavsett parti, bör veta är åtminstone att väljare i gemen inte ser riktigt lika förlåtande på händelserna. Framför allt förutsätter man nog att lagt kort ligger, också inom lokalpolitiken. Det duger i längden inte att hoppa fram och tillbaka, skälla ut varandra och sedan låtsas som om det regnar.

Sakpolitiskt finns det nämligen mer än nog av utmaningar för att politiken ska behöva dramatiseras med konstgjorda medel. Till exempel ser brottsligheten irriterande likadan ut från den ena veckan till den andra.

Nu smällde det igen. Denna gång i form av en skottlossning på Smedjegatan. Och då får man vara glad för det lilla. Alltså att ingen skadades och än mindre dog. Fast vi ska naturligtvis aldrig nöja oss med det. I synnerhet inte som när det denna gång fanns barn i lägenheten vars dörr besköts.

Hänger denna skottlossning samman med andra tidigare eller är det ett nytt sorgligt kapitel som ska skrivas? Om det kan vi bara spekulera, men oavsett vilket är kampen mot den organiserade kriminaliteten ett maraton där uthållighet bör ha högsta prioritet. Också när varje nytt dåd på pricken tycks likna ett tidigare.

undefined
Inte nu igen.

I andra fall finns det verkligen inga skäl att vara uthållig över huvud taget. Till exempel med avstängda gator, som plågat oss invånare i Norrköping länge nog. Det mest tragikomiska exemplet är hur Styrestagatan nu grävs upp. Igen – efter bara ett par månader!

Det skylls på svårigheter att samordna olika byggen, vilket ur systemperspektiv förstås bara är struntprat. Vad det handlar om är resursslöseri av värsta sort och definitivt något våra folkvalda måste ta kontrollen över. Att boende på platsen dessutom inte informerats förstärker känslan av diffus maktfullkomlighet.

undefined
Asfaltsläggarna har åtminstone sysselsättning.

Det finns alltså mer än nog av politiska utmaningar att ta tag i och förlorad trovärdighet att återta. Så för våra folkvalda får det gärna kännas som måndag hela veckan. Skattebetalarna har rätt att kräva mer och bättre.