Varför fredagen blev så mörk i Linköping

Saab (och skattebetalarna) får betala priset för det svenska Nato-motståndet.

Svenska Saab 39 Gripen har nu ratats av alla andra nordiska länder.

Svenska Saab 39 Gripen har nu ratats av alla andra nordiska länder.

Foto: Anders Wiklund/TT

Ledarkrönika2021-12-11 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det blev nej. Igen. Precis som förr 30 år sedan väljer Finland att köpa amerikanskt stridsflyg istället för svenskt – och i båda fallen är det Saab 39 Gripen som ratas. Denna gång till förmån för toppmoderna Lockheed Martin F-35 Lightning II.

Nu förklaras det finska köpet (som ärligt talat inte var särskilt överraskande) på olika sätt, men egentligen är det bara DN:s Mikael Holmström som förstått vad det egentligen handlar om. För med stridsflyg är det ofta som med olympiska spel – det behöver varken vara prestanda eller sportsliga förutsättningar som avgör, när det kommer storpolitik in i bilden.

I det finska fallet valde Finland först och främst närhet till USA och Nato. Precis som 1992, när man valde McDonnell Douglas F/A-18 Hornet. Lustigt nog (om det nu är så lustigt) har Gripen därmed förlorat mot lite olika motståndare, med olika motiveringar. På 90-talet sades det att Finland valde det beprövade, och relativt billiga, F/A-18 istället för den då ännu splitternya Gripen. Medan det denna gång heter att F-35 är ett modernare flygplan, med framtiden för sig.

Eller något sådant. För även om F-35 verkligen är modernare handlade det alltså i stor utsträckning om säkerhetspolitik. Genom köpet signalerar Helsingfors dels gentemot Washington att man vill vara en del av västliga säkerhetsstrukturer och som bekant håller finska regeringar (nästan oavsett färg) ett framtida Nato-medlemskap mycket öppnare än vad som är fallet i Sverige. Dels signalerar man på ett lagom subtilt sätt just denna närhet till Nato gentemot Moskva, där man förstås uppfattar situationen men inte gärna kan komma på någon ursäkt för att kritisera Finland.

Tyvärr signalerar Helsingfors också gentemot Stockholm – att allt prat om säkerhetspolitiskt samarbete kanske är inte så mycket mer än prat. När det verkligen gäller är helt andra faktorer avgörande för Finland. Inte så att man motsätter sig samarbete med Sverige, men som allierad väger vi lätt jämfört med Nato.

Man är inte ensam och ofta brukar storstilade planer för nordiskt samarbete sluta på ungefär samma sätt. Danmark och Norge har också valt F-35 före Gripen. Indirekt illustrerar detta i sin turs Sveriges förkrympta säkerhetspolitiska betydelse efter alla nedrustningar sedan kalla kriget.

För Saab och Linköping innebär det att ytterligare en storaffär gått företaget förbi. För de svenska skattebetalarna kan det indirekt innebära ökade kostnader för det egna flygvapnet. För vår försvarsmakt innebär det risk för ytterligare underskott – inte minst då Magdalena Andersson redan som finansminister ofta tycktes komma i klammeri med försvarsminister Peter Hultqvist (S).

Som om allt detta inte vore illa nog tvingas man också konstatera att det förvisso finns en teknisk sida av saken. Hur bra planet än är i dag, har Gripen helt enkelt inte framtiden för sig. Långsiktigt kommer också de hittills höga underhållskostnaderna för F-35 att sjunka. Även om det finns trotjänare som amerikanska F-16, vilken ännu efter närmare ett halvt sekels tjänst låter sig moderniseras, är det svårt att sälja ett helt koncept som bygger på åldrande flygplan.