Kommer Malmös gamle kommunalråd Ilmar Reepalu (S) att få rätt till sist? Det har faktiskt hänt förr, men då fick han inte något erkännande. Reepalu varnade länge för att den ständiga påfyllningen av nya invandrare i Rosengård gjorde det omöjligt att bryta segregationen i Malmö. Vardagsmat i dag, men inte för ett antal år sedan. Reepalu slog larm medan det fortfarande var politiskt inkorrekt att tala klarspråk.
Mer känd är han dock för välfärdsutredningen, som presenterades 2017 men snabbt förpassades till arkivet. Reepalu föreslog vinstbegränsningar inom vård, skola, omsorg – vilket egentligen inte var populärt någonstans. Vänstern ansåg att Reepalu inte gick tillräckligt hårt fram, högern varnade för nygammal socialism i små steg och näringslivet varnade för hur framgångsrika företag skulle drabbas hårt. Stefan Löfven insåg också faran i hur stat och kommun till stora kostnader skulle tvingas ta över tidigare privat driven verksamhet.
Framför allt var emellertid Reepalus förslag en pedagogisk katastrof. Försök gå till val på att den tillåtna avkastningen skulle få vara högst sju procent plus statslåneräntan på det bokförda operativa kapitalet!
Nu är ändå vinstförbud på tapeten igen, fast i nedbantad form, bara för friskolor och i en pedagogisk mer lätthanterlig paketering.
Den av regeringen tillsatta utredaren Jokim Stymne föreslår ett förbud för friskolekoncerner att ta ut någon vinst de första fem åren vid nystartad verksamhet, möjligheterna att få statsbidrag ska begränsas och Skolinspektionen ska också kunna införa vinstförbud vid skolor som missköter sig. Skolpengen ska följa eleven och kommer inte att få föras över mellan olika verksamheter hur som helst.
"Det här sätter stopp för kortsiktiga aktörer som vill göra snabba klipp" säger utbildningsminister Johan Pehrson och låter nästan som en gammal vänsterpartist.
Fast det har också hänt en del mellan välfärdsutredningen för åtta år sedan och i dag.
En som är upptagen med annat just nu (nämligen det trumpistiska handelskriget) är utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M), vilken som MUF-ordförande dock gjorde sig känd för att våga kritisera missförhållanden inom Friskolesverige. Det var tabu i borgerliga kretsar, även om en och annan mellan skål och vägg nog höll med om hans kritik. Dousas kritik illustrerade samtidigt ett generationsskifte. För yngre politiskt engagerade var friskolor en realitet och friskolereformen inte något som måste försvaras med näbbar och klor vid varje givet tillfälle.
Oförmågan att diskutera existerande problem har emellertid förblivit en defekt i debatten. Polariseringen har bestått eftersom vänstern hållt fast vid sina hårda retorik om kapitalistiska girigbukar som stjäl från skolbarnen!
I det ljuset är Stymnes utredning en välbalanserad produkt – om än inte oproblematisk. Framför allt behöver lagstiftaren se till att inte mindre friskolor drabbas av orimliga krav, konstruerade för att hantera situationer med stora koncerner.
Pehrson och andra får också se upp så att de inte av obetänksamhet ylar med vänsterns vargar. I landet Lagom är det påfallande hur ofta pendeln svänger från den ena ytterligheten till den andra. En god konservativ förhållningsregel är däremot att förändra för att bevara. Skärpta attityder och lagar ska ska i detta fallet gynna kommunala skolor och friskolor lika, så länge de är välskötta och aktörerna seriösa.