Alliansens förstärkning
Den nyvalde folkpartiledaren Jan Björklund kan bli ett viktigt tillskott i Alliansens arbete inför valet 2010Folkpartiets landsmöte är avslutat. Precis enligt plan valdes Jan Björklund till Lars Leijonborgs efterträdare. Det mesta verkar för övrigt gå enligt plan när Björklund är inblandad. Hans karriär inom såväl försvaret som folkpartiet har varit spikrak. Det var egentligen bara en tidsfråga innan han skulle ta över.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Folkpartiet befinner sig i ett mellanläge. Partiet står ganska stabilt i opinionen. Långt från valresultatet 2002 men ganska nära det senaste riksdagsvalet.
Partiet behöver dock en nystart efter dataintrångsskandaler och turbulens. Leijonborg kunde inte sitta kvar när hans trovärdighet eroderade, både internt och externt.
Två frågor är intressanta för dagen. Den första är om det blir någon skillnad i folkpartiet när Leijonborg blir Björklund.
Svaret är sannolikt att det inte kommer att märkas speciellt mycket. Björklund har varit Leijonborgs högra hand som vice ordförande i flera år och är medarkitekt till liberalernas omgörning. Dessutom har Björklund tagit ett stort och tungt ansvar i regeringen och gör det bra.
Den andra frågan är hur det blir på lite längre sikt. Är Björklund en lika samarbets- och kompromissvillig ordförande som sin företrädare? Det fortsatta arbetet med Alliansen kräver att alla fyra partiledarna är lika villiga att jobba på som innan framgångarna 2006.
Hittills finns det ingen anledning att tvivla över Björklunds vilja och inriktning, men mycket kan hända.
Under landsmötet sa Jan Björklund bland annat att han inte har något emot om de fyra borgerliga partierna blev färre (och större) med tiden. Att slå ihop något eller några av de icke- socialistiska partierna har funnits som förslag lite då och då genom decennierna. Centern och dåvarande KDS hade ett nära samarbetet under ett par år men mer blev det inte. Fast Björklund uttalar sig principiellt och det är svårt att tänka sig att han i nuvarande läge skulle vara intresserad av något annat än fyra borgerliga partier.
Landsmötet besöktes även av Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Göran Hägglund. De tre höll med om den (själv)kritik som Björklund riktade mot regeringen när det handlade om att förklara politiken för väljarna.
Många ser bristen på opinionsframgångar hänger samman med regeringens ganska anonyma framtoning.
Olofsson hävdade dock att det inte är marknadsföringen som är viktigast när ett "företag" är i kris. Sant, men det handlar nog snarare om att marknadsföringen är budgeterad till 2009 och 2010.